Hajj – den mest flexibla form av gudstillbedjan

Allah har placerat mer flexibilitet i Hajj än vi finner i någon av de andra föreskrivna troshandlingarna. Vi kan se detta under den sista pilgrimsfärden när Profeten  var i Minâ och människor kom till honom och frågade honom om ett flertal olika situationer.

En man kom och sade: “Jag tänkte inte på vad jag gjorde och rakade mitt huvud innan jag skulle offra mitt djur.”

Profeten  svarade: “Offra djuret, det är inte något problem.”

En annan man kom och sade: “Jag tänkte inte på vad jag gjorde, därför slaktade jag min kamel före stenkastandet vid Jamrah.”

Profeten  svarade: “Kasta stenarna, det är inte något problem.”

Vadhelst problem folket kom till honom med angående riterna för Hajj, sade han: “Gör så, det är inte något problem.” [Sahîh al-Bukhârî (83) och Sahîh Muslim (1306)]

Därför borde lärda ta detta i bruk som en generell hållning för lagliga utlåtanden där det inte finns någon specifik text, då detta är en kategorisk regelform Profeten  använde sig av under flera omständigheter: “Gör så, det är inte något problem.”

Vår Profets  sunnah samlar ihop alla de tillstånd och de förenklingar som vi finner utspridda genom de olika böckerna i islamisk lag. Detta är för att en lärd kommer att ta till bruk ett specifikt tillstånd funnen i sunnah och inte kännas vid ett annat, emedan en annan lärd kommer att göra det motsatta. Sunnah däremot antar båda.

Vi finner att en person kan utföra de föreskrivna akterna av offerdagen, vilken är den tionde dagen i Dhû al-Hijjah, i vilken ordning han vill, utan några problem. Flexibiliteten är inte funnen i någon annan akt av dyrkan. Om en tillbedjare skulle göra “sujud” innan han böjer sig ner eller sitta innan han står, skulle alla hålla med om att hans bön var ogiltig.

Vi finner att Hajj är unik även när det kommer till avsikterna för den. Våra avsikter som vi vet är det mest fundamentala stadiet i alla våra akter av dyrkan. Emellertid, med Hajj finns det en flexibilitet olika all annan. Om någon har för avsikt att utföra den som en obligatorisk handling, bringar det ingen skada om det faktiskt är hans andra Hajj, som är en frivillig akt av dyrkan. Den kommer att bli godkänd som en frivillig Hajj.

Likaså, om någon säger: “Jag kommer utföra denna Hajj som en frivillig akt, så att jag övar mig inför min obligatoriska som jag ämnar utföra i framtiden,” kommer den personens Hajj fullborda den personens förpliktelse och hans avsikter.

Likaså kan en person inträda i ett tillstånd av ihram med en oklar avsikt som inte specificerar exakt vilken typ av Hajj som är åtagen. Detta är vad ‘Alî gjorde. Han hade kommit från Jemen för Hajj och Profeten  frågade honom: “Vilken avsikt deklarerade du inför inträdet i tillståndet av ihram?”

‘Alî svarade: “Att det kommer att vara vad än Profeten  har åtagit.” Därefter rapporterade Profeten  ‘Alî att om han inte tagit med sig sitt offerdjur, skulle han redan ha lämnat tillståndet av ihram. [Sahîh al-Bukhârî (1558) och Sahîh Muslim (1250)]

Vi finner även flexibilitet vad beträffar akterna som är speciellt förbjudna under Hajj. Raka huvudet till exempel är förbjudet enligt Koranen och Sunnah och dess förbud är ett fall av konsensus (ijmâ’). Icke desto mindre, om det är nödvändigt för någon att raka sitt huvud av någon anledning, kan han göra så och sona för det. Vi ser detta i fallet med Ka’b b. ‘Ajrah, som talar om för oss: “Profeten  kom emot mig under tiden för Hudaybiyah när löss krälade över hela mitt ansikte. Han frågade mig: “Lider du av lössen på ditt huvud?” Jag svarade: “Ja.” Han sade därefter: “Raka ditt huvud. Därefter måste du fasta för tre dagar eller ge mat åt sex fattiga människor eller utföra offerhandling.” [Sahîh al-Bukhârî (4190) och Sahîh Muslim (1201)]

Ett annat sätt där islam visar dess flexibilitet i Hajj är faktiskt att den ger oss tre val över hur vi ska utföra Hajj: tamattu`, ifrâd, och qirân. Det är juridisk konsensus eller åtminstone nästan enhällig konsensus i detta fall. [al-Mughnî (3/238) och Sharh al-Nawawî `alâ Sahîh Muslim (8/134)]

Al-Albânî har åsikten att det enda giltiga valet är tamattu`. Han tillskriver den åsikten Ibn ‘Abbâs och andra. Jag anser inte att tillskrivelsen av denna åsikt till Ibn ‘Abbâs är korrekt. Ibn ‘Abbâs menade inte detta kategoriskt. Han betraktade inte ‘Umrah att vara för invånarna i Mecka. Vad detta betyder är att invånare i Mecka inte kunde komma att utföra tamattu`.

Vissa lärda har sagt att alla tre sätt att utföra Hajj är likvärdigt meriterande. Emellertid är det mer korrekt att säga att qirân är bättre för en pilgrim som tar med sig sitt offerdjur. Även i fallet med en pilgrim som utför ‘Umrah under månaderna av Hajj och sedan återvänder hem, är det bättre för honom att utföra ifrâd. Det är väsentligt vad de lärda har att säga om frågan.

Det är viktigt att vi inser att det finns en flexibilitet i allt detta. Det finns inget klander över någon i dessa frågor. Lärda och studenter av kunskap borde ta pilgrimens omständigheter i betänkande och de torde låta deras tumregel bli: “Gör så, det är inte något problem.” så länge som problemet i fråga är inom ramen för det tillåtna.

En lärd måste också känna till de meningsskiljaktigheter som finns bland människor och de olika bakgrunder som de kommer från. De lärda från olika länder åtar sig olika åsikter och följer olika skolor. Det är svårt nästintill omöjligt att insistera att alla ska anta samma åsikt. Flexibiliteten i den islamiska lagen tillåter inte att man begränsar människor till en skola i vissa detaljer i lagen.

// Sheikh Salman al-Oadah

Tags | Mekka, pilgrimsfärd, Salman al-Oadah, Saudi Arabien