al-Muhaddithat: de kvinnliga forskarna i islam

Boken tar upp sekler av kvinnliga forskare från Profetens  tid och den efter. Även om kvinnorna forskade inom alla kunskapsområden, så tar just denna bok upp de framstående kvinnliga forskarna av hadith. Det är viktigt att poängtera att al-Muhaddithat endast är Muqaddimah, en introduktion till Akrams 40 volymers biografiska lexikon av detta ämne. Precis så, 40 volymer tillägnade kvinnliga forskare av hadith. Endast al-Muqaddimah har blivit översatt från arabiska till engelska och den består av ungefär 300 sidor.

Al-Muhaddithat är en viktig referenskälla för kvinnlig vetenskaplig lärdom i islamisk historia. Den har ett väldigt index och är indelat i tio kapitel som handskas med flera värdefulla ämnen. De biografiska exemplen jag åtskilde [nedan] var för att få en känsla av några av de aspekter som finns i boken. Generellt sagt så är jag tillfredställd att ett så detaljerat verk i detta ämne har blivit översatt till engelska. Det är även betydelsefullt för det framhäver den kvinnliga vetenskapliga lärdomen.

Undervisning kan äga rum på olika platser, såsom moskéer, hus eller skolor etc. Deltagarna skulle vara män och kvinnor, likaså lärarna skulle vara kvinnor och män. Listan av deltagare var sparad i studenternas manuskript vilket visade många kvinnliga studenter. Akram lägger märke till att kvinnorna blev skickliga med pennan det andra året efter utvandringen till Medina (hijrah). De följande årtionden sökte, kvinnor som män, den obligatoriska kunskapen om deras religion baserad på hadithen, sökandet efter kunskap är en skyldighet för varje muslim.

Akram poängterar att mycket av den tidigare undervisningen skedde i hemmet med föräldrarna och släktingarna. Efteråt kunde de studera ytterligare med en lärare från moskén etc. De lärde sig också av sina män och det fanns även situationer där männen lärde sig av kvinnorna. En man som hade en shaykhah som fru, kunde komma till henne för svåra juridiska problem. Författaren ger några exempel på föräldrar som gav lärdom till sina döttrar som imam Malik. Hans dotter memorerade Muwatta från honom – den bästa boken vid den tiden för hadith och fiqh frågor. Liksom Saîd ibn Al-Musayyab lärde hade en dotter som lärade sig alla hadither som pappan kunde utantill. Umayyadernas kalif Abdul-Malik ibn Marwan frågade om hans son Al-Walid kunde gifta sig med Saîd ibn Al-Musayyabs dotter. Hellre än att gifta sig med honom, Saîd vägrade och föredrog hon att gifta sig med någon av dem fattiga studenterna.

Hennes man sade om henne, hon var bland de allra vackraste människorna, och expert bland dessa som kunde Guds bok utantill, och mest kunnig om sunnah och om Profeten , och mest medveten om mannens rättigheter.

Författaren ger många exempel på stora inflytelserika kvinnliga lärare. Som till exempel Umm Kiraam, Karîma Al-Marwaziyyah, som kom från centrala Asien och ansågs vara de bästa kvinnorna, av det fjärde årtiondet av hijri, att lära sig hela Sahih al-Bukhari av hennes lärare Abul-Haytham Al-Kushmihani. Karîma reste senare med hennes far och bosatte sig i Mecka, dit studenter reste från fjärran för att lära sig Sahih al-Bukhari av henne. Akram kommenterar att hennes version av det har varit särskilt populär. Imam al-Dhahabi har sagt om henne; närhelst hon berättade, skulle hon jämföra med hennes original. Hon hade kunskap och god förståelse [kombinerat] med godhet och tillbedjan.

En annan välkänd shaykhah var Fatimah bint Saîd Al-Khair (sjätte årtiondet av hijri). Hennes far var forskare och hon gifte sig med en av sin fars viktigaste studenter. Även om hon var född i Kina så utvandrade hennes far från Valencia (i västvärlden) möjligtvis på grund av det kaos som de kristna orsakade i den spanska regionen på den tiden. Hennes far tog henne för att lära av många forskare på olika platser. Faktum är att kartan from dyker upp på framsidan av en särskild bok under prövning, visar Fatimahs studieresor. Fatimah hade för många studenter att nämna så Akram utelämnade den delen i al Muqaddimah. Hennes undervisning var väldigt inflytelserika och sträckte sig långt. I Akrams biografiska lexikon om Muhaddithat tillägnade han 20 sidor till Fatimah bint Saeed Al-Khair.

Författaren tar upp namn efter namn såsom Aasia bint Muhammad AlIrbili. Hon tog emot Ijaazahs (tillstånd att lära ut en text eller ämne) från över tvåhundra av hennes kvinnliga och manliga lärare. Många av våra stora manliga forskare som Ibn Taymiyah och Ibn Al-Hajr hade många kvinnligare lärare. Till exempel, Al-Mizzi, Ibn Taymiyah och Al-Dhahabi hade Zaynab bint Makki ibn Ali ibn Kaamil Al-Harrani som lärare. Kalifen Abdul-Malik ibn Marwan brukade ta fiqh-lektioner med Umm Ad-Dardaa (en Muhaddithah och Taabiiyyah) etc. Även om detta endast är en introduktion så redogör boken en stor undersökning i att åtskilja det speciella av dessa ovärderliga forskare i vår ärorika historia. Den är också väldigt väl refererad till.

Akram gör även sådana poäng i hans förord, att den korrekta islamiska etiketten var närvarande, så som ett icke beblandade vilket i sig leder till förbjudna relationer och islamiska klädseln som hijab var buret – som det är beordrat av den Högste. Dessa kvinnor var uppriktiga anhängare av det sätt som islam uppenbarat sig att vara.

Akram noterar att det utav 8000 biografiska redovisningar, inte fanns några klagomål från kvinnorna av respekt till kvinnans position i islam. De fick inte intryck av underlägsenhet och de uppvisade inte förakt för islams lära om familjelivet etc. Istället var de fasta försvarare av sunnah och deras forskning vittnar därom. En av kvinnorna ansågs vara en av reformatorerna i hennes tid (sjunde årtiondet i hijri) det var Umm Zaynab, Fatimah bint Abbas Al-Baghdadiyyah. När vi säger reformator, så är det inte en fråga om att ändra religionen, snarare att man ändrar tillbaka till det sätt det en gång var. Hon var hyllad av Ahlus-Sunnah wal-Jamaah som Ibn Taymiyyah sade om henne att hon var en stor forskare, jurist och kvinnoledare i hennes tid etc. Al-Dhahabi sade att kvinnorna i Damaskus och Egypten blev reformerade av henne. Hon hade stor popularitet och stark effekt på människors hjärtan. Ibn Kathir nämnde att hon förbjöd ondska och beordrade godhet, talade ut och motsatte sig sekter och motsatte sig folk av Bidah, i [allt] som hon gjorde, vad män inte kunde göra.

Men de troende, männen såväl som kvinnorna, är varandras [sanna] vänner och fasta stöd; de anbefaller det som är rätt och förbjuder det som är orätt och förrättar bönen och betalar allmoseskatten och de lyder Gud och Hans sändebud. Dem skall Gud visa barmhärtighet. Gud är allsmäktig, vis. (Surah Al-Tawbah 9:71)

Tags | feminism, forskning, lärd, shaykha