Kärlekens tecken
Följande dikt är ett taget ur Ibn Hazms, den andalusiska teologen och imamens bok, Duvans halsband:
Jag älskar samtal, så ofta han nämnes däri,
ty han häftar vid mig mer än doften av ambra.
Om han talar, hör jag ej dem, som sitta invid mig,
utan blott hans insmickrande, förledande ord.
Ja, från honom jag vände ej sinnet bort,
om också kalifen själv mig besökt.
Och bryter jag upp från honom av tvång, så upphör jag ej
att vända mig om, och min gång är en sårad fots.
Min kropp honom lämnar, men min blick dröjer kvar,
som i havets våg den drunknande ser emot strand.
Och jag gråter vid min tanke att från honom jag är skild,
liksom den som mattats ut i moras och solens glöd.
Och om du sade: "Det är möjligt att till himlen nå",
jag svarade: "Det möjligt är, och jag vet vägen dit".
Masha'Allah, det var en vacker dikt. Det är positivt att ni på Hikma bearbetar temat 'kärlek i islam' för den är en del av vår tro, och Allah är all kärleks kärleksfulla källa.
Islamisk poesi är ett underbart skatt och jag, som sjælv inte gått i gymnasieskolan i Sverige, undrar hur mycket man lär ut om den i svenska skolor...
Själv tycker jag att poesi kan ha mckt positiv påverkan på ett troende hjärta, den kan väcka/stärka ädla känslor och samvete i ett sådant hjärta, och hjälpa till att utveckla/uppfostra människan i riktning mot INSAN, långt bort från haywan.
Detta gäller troende hjärta, som är väl & ständigt medveten om La ilaha illallah, ett hjærta som vänder sig i sin dyrkan endast till Allah.
Jazakallah khayr för den här dikten. Jag skall insha'Allah försöka hitta en diktsamling av Ibn Hazm.
Wslm, H.
Skriv en kommentar