Ingen kan tjäna två herrar
Imam ash-Shâfi'i, må Allahs nåd vara över honom, sa:
مَن أدْعَى أنه جَمَعَ بَيْنَ حُبِّ الدُّنيا وَ حُبِّ خالِقِهَا فِي قلبِهِ فَقدْ كَذبَ
Den som påstår sig ha förenat i sitt hjärta kärlek till denna värld och kärlek till dess Skapare har förvisso sagt en lögn.
Mina kommentarer:
Profeten, över honom vare frid, lämnade inte denna värld med högar av ädelstenar och palats. Han var välkänd bland sitt folk för att leva ett enkelt liv, ingen extravagans. Han höll sig borta från festligheter och världsliga nöjen. Hans nära följeslagare levde ett liv efter samma mönster. De använde sina löner och egendomar för att frigöra slavar, underlätta för de behövande, betala av de skuldsatta etc.
Jesus, frid vare med honom, lärde ut precis samma budskap. Alla Guds sändebud och profeter har samma Herre och Vägledare. Det står skrivet i Matteusevangeliet kapitel kapitel 6 vers 24 att Jesus sa:"Ingen kan tjäna två herrar. Antingen kommer han att hata den ene och älska den andre eller att hålla fast vid den ene och inte bry sig om den andre. Ni kan inte tjäna både Gud och mammon."
Vad kan vi göra för att tjäna Gud? Kom gärna med tips.
Det finns ingen ensamhet
Imam Ahmed (född 164 h/780 e.kr), må Allah vara nöjd med honom, brukade säga följande rader av poesi:
إذا مَا خَلَوتَ الدَّهْرَ يومًا فلا تَقُلْ *** خَلوتُ ولكن قُلْ عليَّ رَقِيبُ
ولا تحْسَـبنَّ اللـهَ يَغْفِـل ساعَـةً *** ولا أنّ مَا تخفَي عَليه يَغِيبُ
ألم تر أنّ اليومَ أسْرعُ ذاهِبٍ *** و أنّ غداً للناظِرين قَريبُ
Om du tillbringar en dag i ensamhet, säg då inte
jag tillbringade (min dag) i ensamhet men säg istället att över mig är en som vakar.
Tro inte att Allah för en stund är glömsk
eller vad du (försöker) dölja från Honom är Honom dolt
Ser du inte att dagen rusar iväg
och att morgondagen för beskådarna är helt visst nära
Mina kommentarer:
Imam Ahmed har helt visst talat sanning! Hur ofta är det som vi egentligen lever våra liv med Allah i våra åtankar. På jobbet, skolan, marknaden glömmer vi bort Allah. Vi tävlar, baktalar och förhäver oss själva. Profeten, över honom vare frid, lärde oss att ihsan är att dyrka Allah som om vi såg honom. Detta är den högsta formen av tro. Men om vi däremot inte kan uppnå denna nobla form av tro ska vi åtminstone veta att Allah ser oss.
I Koranen upprepar Allah ständigt att Han är den Allvetande, den som ser och hör allt. Låt oss därför underkasta oss Allahs ord och ta emot Imam Ahmeds ord med öppet hjärta.
Har du några tips på vad vi kan göra för att komma ihåg Allah i våra liv? Kommentera gärna.
Islamkritikernas krav på modernisering av islam
Islamkritiker för idag fram argumentet att islam måste moderniseras inifrån lik kristendomen en gång i tiden fick göra. Kristendomen genomgick en säregen och smärtsam reformation, något som islam inte har fått genomgå. På grund av att islam inte genomgick denna reformation menar kritikerna att vi idag har muslimer som är bakåtsträvare, kvinnoförtryckare, terrorister, fundamentalister etc.
Ett konkret exempel på denna moderniseringsiver är allt tal om kvinnliga imamer. Man lyfter fram kvinnor som Amina Wadud och menar på att de är progressiva muslimer som är för utveckling och modernitet. Ett annat exempel är muslimska feminister som exempelvis Irshad Manji som är lesbisk och vill reformera islam. Dessa feminister omtolkar sharia (Guds lagar) efter sina egna begär och passioner. De har ingen som helst kunskap om den islamiska lagen (sharia). De kan liknas vid grönsaksförsäljare som ivrigt försöker tolka Sveriges rikes lag. Vi har utbildade jurister för detta ändamål precis som vi har utbildade imamer för att tolka Guds lagar.
Kritikerna menar på att efter reformationen av kristendomen blev denna religion tolerant, kärleksfull och anpassningsbar till de moderna förhållandena. Denna transformation vill man att islam också ska genomgå. De blir aldrig nöjda förrän vi följer dem och är lik dem i vårt sätt att tänka och handla. Allah säger i Koranen: "Men du kommer inte att vinna vare sig judarnas eller de kristnas välvilja, om du inte följer deras väg. Säg: 'Guds vägledning är den enda sanna vägledningen.'" (Koranen 2:120)
Vad kritikerna egentligen vill göra är att undergräva islam. De vill som de själva säger "uppgradera" islam men bakom alla deras lögnaktiga tal vill de egentligen "nedgradera" islam så som man nedgraderade kristendomen under medeltiden. Kyrkorna och prästerna förlorade makten till kungen och adeln. Man skulle inte längre tillbe Gud i himlen utan kungen på tronen. Vi kan än idag se hur prästerna gör eftergifter för att blidka de profana krafterna. Heldagar överges för att istället tillbe staten. Det senaste i en lång kampanjer för att misskreditera religiösa högtider är ersättandet av annandag pingst med nationaldagen.
Den svenske författaren och samhällskritikern Tage Lindom beskrev denna kamp mot religionen med dessa ord:
"Västerlandets historia är sedan århundraden valplatsen för den största och mest genomgripande sekulariseringsprocess som vi känner i historisk tid. Redan under senmedeltiden bevittnar vi hur de fasta lärosystemen angrips av filosofiska system, som kommer många teologiska grundvalar att vackla. Renässansen är ett 'uppvaknande', som ingenting annat är än en växande strävan att hävda det profant mänskliga mot den gudomliga allmakten. Vetenskapen och konsten söker sig profana banor och överallt spårar vi de första tecknen till det som är den första och största av dödssynderna, det andliga högmodet." (Riket är ditt, s. 43)
Denna andliga högmod som Lindblom beskriver innebär att man börjar följa ens egen vilja istället för Guds vilja. Denna högmod nådde sin kulm med sekularismens övertag. Islam däremot betyder underkastelse under Guds vilja och en muslim är en som av egen fri vilja har valt att underkasta sig Guds vilja och sin egen vilja. Som muslimer har vi inte mandat från Gud att ändra på Hans ädla ord. Därför är kritikernas försök till reform totalt fruktlösa.
Det enda de kan lyckas med är att förvirra muslimer som redan är svaga i sin tro och som är okunniga om sin egna tro. Vår uppgift blir därför är att upplysa dessa muslimer om deras egen tro.
Har du fler exempel på islamkritiker och deras lögnaktiga tal? Kommentera!
Hjärtats utvandring (hidjrah)
Det är andra gången som jag läser Ibn Qayyim al-Djawziyyahs bok al-Risalah al-Tabukiyyah i engelsk översättning av Muhammad al-Jibaly. Denna bok är egentligen ett brev som Ibn Qayyim skrev i den lilla byn Tabûk i norra delen av den arabiska halvön nära den Palestinska gränsen.
Ibn Qayyim har i denna bok ett längre kapitel om utvandring (hidjrah). Han skriver i detta kapitel att det finns två former av utvandring:
(1). Den första formen av utvandring är den fysiska utvandringen, det vill säga kroppens utvandring från ett land till ett annat.
(2). Den andra formen är hjärtats utvandring till Allah och Hans sändebud. Detta är den sanna utvandringen, den är en förutsättning för en fysisk utvandring. Den fysiska utvandringen är ett resultat av hjärtats utvandring, skriver Ibn Qayyim.
Allah påbjuder de troende hjärtats utvandring med följande koranvers:
"Fly till Allah!" (51:50)
Profeten Muhammed, över honom vare Guds frid, sade:
"Utvandraren (muhadjir) är den som överger vad Allah har förbjudit."
Ibn Qayyim, må Allahs vara nöjd med honom, menar på att utvandringen till Allah innefattar att avstå från allt det som Allah avskyr och utföra allt som Allah älskar. Utvandring uppstår alltså ur kärlek och avsky. En utvandrare måste ha mer kärlek till platsen dit han utvandrar än till den plats han utvandrade från.
Sedan påpekar Ibn Qayyim något som jag själv har erfarit många gånger bland praktiserande muslimer och som jag tror också du har erfarit om du har nära praktiserande vänner. Den ständiga diskussionen om att göra hidjrah från Sverige. Ovärderlig tid slösas bort på ofruktbara diskussioner om hidjrah från Sverige. "Jag ska göra hidjrah hit eller dit". "Jag orkar inte med denna kuffr", sägs det.
Ibn Qayyim skriver dock att det är högst märkligt att man finner denna muslim som ständigt talar om den fysiska utvandringen bort från de otrognas länder till de troendes länder men vad beträffar hjärtats utvandring som är en plikt till sista andetag bryr han sig inte alls om. Han varken söker kunskap om den förpliktigade formen av hidjrah eller har ens avsikten att påbörja dess resa.
Således vänder han sig bort från vad han har blivit skapad för. I denna situation befinner sig många som har blivit förblindade av sina passioner.
Jag håller helt med Ibn Qayyim i hans kritik. Vi är så förblindade av det matriella att vi ofta glömmer bort det andliga. Vi dömer människor utifrån yttre attribut utan att se under ytan. Vi har också smittats av modernitetens ytlighet.
Vilken form av hidjrah tycker du är viktigast? Kommentera gärna.
Mulla Nasruddins straffpredikan
Nasruddin reste in i Dårarnas land.
"Gott folk", ropade han, "synd och ondska är förhatliga ting!"
Han gjorde samma sak varje dag i flera veckor.
En dag när han skulle till att börja sin straffpredikan, såg han en skara dårländare stå med armarna i kors.
"Vad gör ni?"
"Vi har just bestämt vad vi ska göra med all denna synd och ondska som du har talat om hela tiden."
"Så ni har bestämt er för att försöka undvika det?"
"Nej, vi har bestämt oss för att undvika dig."
Vad denna lilla berättelse lär oss är att vi måste vara balanserade i vår predikan och dawah (att bjuda in till islam). Det är viktigt att vi inte överbetonar människors synder och fel och bortser från att se deras positiva egenskaper. Profeten Muhammeds predikan, över honom vare Guds frid, var balanserad. Självklart kritiserade han starkt avgudadyrkan och de olika praktiker och sedvänjor som rådde i hans samtid. Men han lärde också att alla dem som kom att acceptera islam behöll de goda gärningar de hade utfört under djahiliyyah (okunnighetens tid) samtidigt som Allah förlät deras gångna synder.
Allah beskriver Profeten med följande ord:
"I Sin barmhärtighet lät Gud dig visa dem mildhet; om du hade varit sträng och hård och tillslutit ditt hjärta (för dem), skulle de helt säkert ha dragit sig ifrån dig. Glöm därför nu (deras fel) och be Gud förlåta dem." (Koranen 3:159)
Om vi ständigt pekar på de negativa egenskaper som människor har och om vi samtidigt är hårda och otrevliga mot dem riskerar vi att folk flyr ifrån oss. Vi får dock inte sluta kritisera och peka ut de fel som begås, för annars riskerar vi att bli en stum djävul. En som är står tyst och passivt tittar på då Guds regler och gränser överträds.
Mat för två räcker för fyra
Härom dagen fick jag mitt dagliga sms-dawa med följande hadith: Profeten Muhammed, över honom vare Guds frid, sade:
Mat för en person räcker för två och mat för två räcker för fyra. Mat för fyra personer räcker för åtta. (Rapporterad av Muslim)
Idag är en av dem största folksjukdomarna övervikt. Vi äter mer idag än någonsin samtidigt som vi rör på oss mindre. Har du lagt märke till hur allt bara kommer ut i större förpackningar, chipspåsen blir bara större, Coca-Cola flaskorna större och billigare etc. Fast-food kulturen med all dess skräpmat har invaderat vår vardag. Profetens ord har glömts bort. Om vi hade följt hans ord hade vi mått bättre och vår näste hade också mått bättre när vi hade delat med oss.
Människor har idag blivit slavar och fångar till sina egna begär. Ha-begäret har helt enkelt tagit över. Imam al-Ghazali skrev en mycket intressant bok som på engelska heter Disiciplining the Soul & Breaking the Two Desires. Denna bok rekommenderar jag för all dem som vill få sina passioner och begär under kontroll. På så sätt blir vi fria i ordets rätta bemärkelse. Al-Ghazali visar på måtta och sundhet genom att flitigt citera Profetens och Guds ord.
Vad tycker du om skräpmats-kulturen? Kommentera!
Semestertider
En bror sa igår något mycket intressant till mig i samband med fredagsbönen. Han sa: "Du kan ta semester från ditt jobb men du kan aldrig ta semester från islam".Fredagspredikan i den lokala moskén där jag ber mina fredagsböner handlande om vikten av att använda semestertiden på rätt sätt. Jag tyckte det var ett relevant och viktigt ämne.
Det är viktigt att vi tänker på att inte slösa bort den korta semester som vi får på oväsentligheter. Bara för att vi har semester från jobbet ska vi inte ligga vid stranden hela dagen lång med ett glas kall juice. Nej, vi borde ta till vara denna fria tid som vi har för att närma oss Allah. Nu har vi möjligheten att kunna läsa Koranen ostört, vi kan åminnas Allah utan att någon distraherar oss.
Om vi åker utomlands är det ett gott tillfälle att träffa bröder, systrar och lärda. Från dem kan vi lära oss så mycket. Att bara använda vår utomlandssemster för att gå runt i museer och djurparker är till någon gagn. Naturligtvis är det exempelvis inte fel att gå till djurparken och se Allahs skapelse men det får inte gå till överdrift. Det är inte meningen att vi bara ska tänka på oss själva och njuta varje sekund. Detta liv är flyktigt och kommer till sitt slut. Den riktigt troende människan tar sin semester i djannah (paradiset).
Profeten har sagt att det finns två gåvor som många människor inte är tacksamma för, nämligen den goda hälsan och den fria tiden. De tar inte till vara dessa gåvor. Låt oss inte bli en av dem.
Om du ska åka på semester och har börjat redan att packa, glöm inte vad Allah sa:
För med er det som ni kan ha behov av, men den bästa vägkosten är gudsfruktan. (Koranen 2:197)
Med andra ord, vad du än tar med dig på din resa glöm inte att alltid vara medveten om att Allah alltid ser och hör dig.
Vad ska du göra under semestern? Kommentera gärna.
Att vaska guldkorn
Just nu håller jag på och plöjer igenom Platons bok Staten. Ingen kort bok samtidigt som den är svårläst.Platon är en intressant person eftersom han bland annat tror på moraliska grundvärden som är fasta och allmängiltiga. Profeten Muhammed, över honom vare Guds frid, hade som uppgift att förmedla dessa moraliska värden och dygder till världen. Han sa nämligen om sig själv: "Jag skickades med syfte att fullända den goda moralen."
Idag råder tyvärr en relativism som proklamerar att en sanning är kanske din sanning men inte nödvändigtvis min sanning. Detta är ett farligt sätt att resonera på eftersom det lätt kan leda till splittring, meningslöshet och konflikter.
Jag har under många år intresserat mig för Platon som föddes 427 och dog 347. Han anses av många ha haft ett stort och närmast oöverskådligt inflytande i Västerlandets idé- och samhällsdebatt.
Jag har en stark känsla av att hans idéer och tankar är mer lik islams budskap än vad vi idag kan se i Västerlandet. Detta kommer jag inshallah att argumentera för på min blogg. Du får naturligtvis tycka att jag har fel och göra din röst hörd genom att kommentera mina inlägg i denna fråga.
Mannen till vänster i bilden är Platon och personen till höger om honom är hans elev Aristoteles. Aristoteles kom att ha diametralt motsatta idéer än sin läromästare Platon. Platon pekar i målningen uppåt och menar på att idealet finns i himlen (precis som muslimer när de deklarerar sin tro på en Gud, shahadah) medan Aristoteles pekar med hela handen mot jorden och det jordiska livet. Medan Platon tror på det absoluta och finner sin vägledning i det andliga söker Aristoteles sin vägledning i det förgängliga och tror på människans förnuft.
Här är den stora brytpunkten mellan dessa två inflytelserika personer. Västerlandet kom att finna sin största inspiration hos Aristoteles.
Ibn Taymiyyah, må Allahs nåd vara över honom, nämner i sina verk att filosoferna valde att följa Aristoteles tankeidéer. De lade åt sidan och glömde bort hans läromästare Platon som talade om universums skapelse och ett liv bortom det materiella och jordiska.
Ibn Taymiyyah poängterar också att Sokrates som är Platons läromästare trodde på Uppståndelsen. De tidigare läromästarna hade enligt Ibn Taymiyyahs forskning rest till bland annat Syrien där de hade kommit i kontakt med de tidigare profeternas och sändebudens läror.
I sitt verk Naqd-ul-Mantiq skriver Ibn Taymiyyah:
"De som har sammanställt filosofernas biografier berättar att läromästare så som Pytagras, Sokrates och Platon hade besökt Syrien och de närliggande områdena. Där hade de lärdt sig om andlig vägledning från lärjungar och efterföljare till Luqman den Vise, David och Salomon. Men Aristoteles besökte aldrig de platser där profeterna hade levat och predikat och inte heller lärde han sig på något sätt från deras efterföljare. Han tillskrev sig själv till stjärnkulten där man tillbad stjärnorna i himlen och etablerade den rationalistiska skolan som kom att accepteras blint av senare filosofer."
Ibn Taymiyyah förklarar med andra ord vår målning.
En av mina ambitioner med denna blogg blir att vaska fram dessa guldkorn från Platon och Sokrates arv utan att kompromissa med islam.
Har du läst något från Platon eller Sokrates? Berätta gärna med en kommentar.
Tålamod leder till Guds kärlek
Jag höll en föreläsning på Svenskt islamiskt stöds fredagsträffar. Jag talade då om tålamod (sabr). Föreläsningen baserade jag på boken 'Uddat as-sabirîn wa dhakhirat ash-shakirîn (den tålmodiges utrustning och den tacksammes investering) som skrevs av Ibn Qayyim al-Jawziyyah.
Jag berättade att Allah har lovat att Han skall pröva de troende med fruktan, hungersnöd, förlust av egendom och liv och frukten av det egna arbetet (se Koranen 2:155). När den troende prövas måste han visa på tålamod. Vi får dock inte glömma bort att vi också måste visa tålamod under goda tider. Om Gud skänker oss rikedomar eller ledighet måste vi ha tålamod med att hålla oss borta från synden. Det är lätt hänt att den rike faller för frestelser.
De lärda säger att tålamod innebär att man hålla sig nära Gud och att man med ett lungt sinnestillstånd godtar de prövningar som Han skickar, utan att man varken klagar eller känna sig ledsen.
En av de många koranverser som jag använde för att visa på vikten av tålamod i våra liv var: "Gud älskar dem som håller stånd" (Koranen 3:146). Jag konstaterade i min föreläsning att många människor påstår sig älska Gud. Detta är nobelt och bra i sig men säger oss egentligen ingenting om Gud älskar oss. Detta är en stor och betydelsefull skillnad som vi inte får lov att ignorera.
Araberna har ett uttrycks sätt där de säger att alla är förälskade i Layla men Layla älskar inte alla. Genom att vi visar på tålamod kommer Allah att älska oss, subhanallah.
Jag har idag suttit och redigerat föreläsningen. Inom den närmsta veckan kommer föreläsningen med Guds hjälp att läggas upp på hemsidan så att du kan ladda ner den till din telefon eller mp3-spelare.
Har du några tips på hur vi kan vara tålmodiga? Kommentera!
Ett möte med Allah
Detta är en underbar dikt som jag fann på Youtube av Shaykh Ibn Qayyim al-Jawziyyah, må Allah vara nöjd med honom. Ibn Qayyim är en lärd man som jag högt respekterar för hans kunskap och kärlekt till Allah och Sändebudet, över honom vare Guds frid. Han dog 1350 e.kr.
I denna specifika dikt får vi lyssna till Ibn Qayyim då han med med stor detaljrikedom berättar om den största av alla gåvor, nämligen mötet med Allah. De troende kommer i paradiset att överaskas av ett ljus. Då de reser sina huvuden för att se var detta ljus kommer från får de beskåda Allahs anlete.
Detta är vad vi som troende tävlar om. Priset som vi får betala här på jorden i form av böner, dua, fasta, dhikr etc är inget i jämförelse med vad som väntar i paradiset. Må Allah underlätta för mig alla muslimer att få stiga in och förenas med Profeten, över honom vare Guds frid, i djannah (paradiset).
Har du läst något från Ibn al-Qayyim eller vad tyckte du om dikten? Berätta gärna genom att kommentera.
