Hjärtats utvandring (hidjrah)
Det är andra gången som jag läser Ibn Qayyim al-Djawziyyahs bok al-Risalah al-Tabukiyyah i engelsk översättning av Muhammad al-Jibaly. Denna bok är egentligen ett brev som Ibn Qayyim skrev i den lilla byn Tabûk i norra delen av den arabiska halvön nära den Palestinska gränsen.
Ibn Qayyim har i denna bok ett längre kapitel om utvandring (hidjrah). Han skriver i detta kapitel att det finns två former av utvandring:
(1). Den första formen av utvandring är den fysiska utvandringen, det vill säga kroppens utvandring från ett land till ett annat.
(2). Den andra formen är hjärtats utvandring till Allah och Hans sändebud. Detta är den sanna utvandringen, den är en förutsättning för en fysisk utvandring. Den fysiska utvandringen är ett resultat av hjärtats utvandring, skriver Ibn Qayyim.
Allah påbjuder de troende hjärtats utvandring med följande koranvers:
"Fly till Allah!" (51:50)
Profeten Muhammed, över honom vare Guds frid, sade:
"Utvandraren (muhadjir) är den som överger vad Allah har förbjudit."
Ibn Qayyim, må Allahs vara nöjd med honom, menar på att utvandringen till Allah innefattar att avstå från allt det som Allah avskyr och utföra allt som Allah älskar. Utvandring uppstår alltså ur kärlek och avsky. En utvandrare måste ha mer kärlek till platsen dit han utvandrar än till den plats han utvandrade från.
Sedan påpekar Ibn Qayyim något som jag själv har erfarit många gånger bland praktiserande muslimer och som jag tror också du har erfarit om du har nära praktiserande vänner. Den ständiga diskussionen om att göra hidjrah från Sverige. Ovärderlig tid slösas bort på ofruktbara diskussioner om hidjrah från Sverige. "Jag ska göra hidjrah hit eller dit". "Jag orkar inte med denna kuffr", sägs det.
Ibn Qayyim skriver dock att det är högst märkligt att man finner denna muslim som ständigt talar om den fysiska utvandringen bort från de otrognas länder till de troendes länder men vad beträffar hjärtats utvandring som är en plikt till sista andetag bryr han sig inte alls om. Han varken söker kunskap om den förpliktigade formen av hidjrah eller har ens avsikten att påbörja dess resa.
Således vänder han sig bort från vad han har blivit skapad för. I denna situation befinner sig många som har blivit förblindade av sina passioner.
Jag håller helt med Ibn Qayyim i hans kritik. Vi är så förblindade av det matriella att vi ofta glömmer bort det andliga. Vi dömer människor utifrån yttre attribut utan att se under ytan. Vi har också smittats av modernitetens ytlighet.
Vilken form av hidjrah tycker du är viktigast? Kommentera gärna.
Ett möte med Allah
Detta är en underbar dikt som jag fann på Youtube av Shaykh Ibn Qayyim al-Jawziyyah, må Allah vara nöjd med honom. Ibn Qayyim är en lärd man som jag högt respekterar för hans kunskap och kärlekt till Allah och Sändebudet, över honom vare Guds frid. Han dog 1350 e.kr.
I denna specifika dikt får vi lyssna till Ibn Qayyim då han med med stor detaljrikedom berättar om den största av alla gåvor, nämligen mötet med Allah. De troende kommer i paradiset att överaskas av ett ljus. Då de reser sina huvuden för att se var detta ljus kommer från får de beskåda Allahs anlete.
Detta är vad vi som troende tävlar om. Priset som vi får betala här på jorden i form av böner, dua, fasta, dhikr etc är inget i jämförelse med vad som väntar i paradiset. Må Allah underlätta för mig alla muslimer att få stiga in och förenas med Profeten, över honom vare Guds frid, i djannah (paradiset).
Har du läst något från Ibn al-Qayyim eller vad tyckte du om dikten? Berätta gärna genom att kommentera.
