Att se det goda i allt
Ibn Tayniyyah brukade säga:
Vad kan mina fiender göra mot mig? I mitt bröst bär jag både min himmel och mitt paradis. Om jag reser är de med mig, de överger mig aldrig. Att bli fängslad är för mig en möjlighet att få vara ensam med min Herre. Att bli dödad är martyrskap och att bli landsförvisad är en andlig resa.
Mina kommentarer:
Islams budskap är ett budskap om hopp och inte förtvivlan. Profeten, över honom vare frid, lärde alltid sina följeslagare att vara positiva i alla lägen. Det finns alltid något gott i allt även om det för stunden ser mycket mörkt ut. Ibn Taymiyyahs uttalande är ett starkt tecken på denna optimism som borde fungera som en förebild för alla troende män och kvinnor!
Synder är kedjor och hänglås
Ibn Taymiyyah har sagt:
Synderna är som kedjor och hänglås. De hindrar sin gärningsman från att ströva omkring i tawhids vidsträckta paradis och från att skörda frukterna av rättskaffens handlingar.
Mina kommentarer:
Synder håller tillbaka den troende från goda handlingar. Därför kan vi exempelvis läsa om hur noga följeslagarna var med att undvika de allra minsta synderna från fruktan av att glömma Allah. De yttersta målet i deras liv var att få komma till paradiset och få njuta av dess frukter.
Vad Ibn Taymiyyah också vill säga oss med detta uttalande är att goda gärningar leder till paradiset. I Koranen kan vi ständigt läsa om de troende som "de som tror och utför goda handlingar".
Tawhid och tawbah
Shaykh al-Islam Ibn Taymiyyah har sagt:
Att bära vittnesbörd om Guds enhet (tawhid) öppnar upp porten till det goda och att be om syndernas förlåtelse stänger porten till det onda.
Tawhid och tawbah är två grundpelare i våra liv. Tawhid leder till det goda och tawbah förhindrar det onda. Dessa två pelare är som vingarna hos en fågel, utan två vingar kan fågeln inte flyga.
Tawhid betyder att vi endast tillber Allah, den ende sanne guden som inte har några andra gudar vid Sin sida. Tawbah betyder att vi endast vänder oss till Honom med alla våra synder och brister och ber om förlåtelse.
Porten till överkonsumption
Shaykh al-Islam Ibn Taymiyyah, må Allah vara nöjd med honom brukade säga:
Ju mer tjänaren älskar sin Herre desto mindre kommer han att älska andra föremål och de kommer minska i antal. Ju mindre tjänaren älskar Allah desto mer kommer han att älska andra föremål och de kommer att öka i antal.
Mina kommentarer:
Den överdrivna konsumtionen som vi ser i Väst och som jag speciellt har sett här i USA är ett tecken på att människor kommer längre och längre bort från Allah. Det nya modeordet är shopping. Alla dessa värdsliga prylar och produkter som människan jagar efter berövar henne den värdefulla tid som hon behöver för att komma Gud närmare. Det är olyckligt att människor idag känner en lycka av att konsumera. Om hon inte får vad hon önskar känner hon sig deprimerad och berövad en rättighet.
Ibn Taymiyyah varnar oss från det världsliga för när vi väl har öppnat upp portarna till slöseri och konsumption kommer vi aldrig att nå målet eller bli nöjda. Tvärtom kommer vi endast vilja ha nästa produkt och nästa produkt. Företagen kommer fortsätta skapa onödiga behov hos oss konsumenter för att på så sätt fylla sin egna fickor. Samhällets bärande pelare blir med andra ord girighet. De som tar skada av detta blir människan (depressioner, övervikt etc) och naturen (utrotningshotade arter, växthuseffekt etc).
Fängslad och tillfångatagen på riktigt
Shaykh al-Islam Ibn Taymiyyah sa:
Den som (verkligen) är satt i fängelse är den vars hjärta är utestängd från Allah och den som (verkligen) är tillfångatagen är den vars begär har förslavat honom.
Mina kommentarer:
Våra lärda har verkligen ett annat sätt att se på världen och tillvaron. Allah har gett dem möjligheten att se förbi den fysiska världens former.
Medan vi har förakt för dem som sitter i fängelse och tycker att de har begått ett stort brott i sina liv och får betala för detta genom att sitta i fängelse ser Ibn Taymiyyah må Gud vara nöjd med honom att den som verkligen är satt i fängelse är den som inte har erkänt Gud eller har någon som helst relation med Honom. Ett liv utan en relation till Gud är precis lika illa som att sitta i en isoleringscell och även om många försöker förneka detta blir det uppenbart vid dödsögonblicket. Vad väntar på den andra sidan för en ateist om inte mörker, ovishet och det absolut okända.
Den tillfångatagna har ingen frihet eller rätt att fatta egna beslut. Han är i händerna på någon annan. På samma sätt menar Ibn Taymiyyah att tjänaren till dem egna lustarna är förslavad. Han kan inte fly från förövaren.
Den som sannerligen är fri är den som genom att underkasta sig Guds vilja blir herre över sin egna kropps begär och impulser. Den troendes begär leder honom inte till att begå brott för att släcka sin hunger och nöd. Inte heller begår han brott för att bära statussymboler och på så sätt imponera på sina vänner.
