Efter oroligheterna i Rosengård
Jag har följt oroligheterna i Rosengård via media, likt de flesta. Politikernas, rosengårdsbornas, ungdomarnas och polisens uttalanden har genomsyrat mediarapporteringen. Nyamko Sabuni anklagade bland annat via TV-programmet Debatt föräldrarna på Rosengård för att inte ta ansvar för sina barn. En del rosengårdsbor beskyllde polisen för övervåld och politikerna för diskriminering. Ungdomarna klagade över bristen på fritidsgårdar. Polisen skyllde på våldsbenägna anarkister och ungdomar som finner ro i att kasta sten och bränna bildäck.Har du upptäckt den gemensamma nämnaren så här långt? Just det, alla pekar finger åt den andre, ingen tar ansvar. Ingen säger ”Vi har begått ett fel eller vi borde ha gjort på ett annorlunda sätt.” Jag tycker alla borde först peka finger mot sig själva annars tror jag man gör sig skyldig till högmod; politikerna borde tala om en misslyckad integrationspolitik och hur denna politik kan förbättras; föräldrar i Rosengård borde bli mer aktiva i sina barns fritidssysslor och bilda föräldrargrupper för att diskutera föräldrarskapets utmaningar; ungdomarna borde aktivt söka olika fritidsaktiviteter utanför Rosengårds gränser och stanna hemma om kvällarna istället för att hänga ute på gatan. Polisen borde tänkte om sina arbetsmetoder och strategi, idén om att storma källarmoskén med hundar och pepparsprej var ingen bra grej. Om alla istället för att peka finger på den andre istället pekade finger åt sig själv tror jag att vi skulle undvika sådana oroligheter i framtiden. Tyvärr är detta vår tids stora problem, nämligen jag-har-rätt-och-alla-andra-har-fel tänkandet.
I det islamiska arvet står självkritiken i första led. Insikten att jag kan ha fel och motståndaren rätt. Imam ash-Shafi’i sa: ”Jag debatterar aldrig med en människa för att endast höra honom säga något fel eller för att avslöja hans brister i argumentationen med syfte att besegra honom. Närhelst jag möter en motståndare i en debatt ber jag tyst för mig själv: ‘Herre! Hjälp honom så att sanningen må manifestera sig i hans hjärta och på hans tunga. Om sanningen är på min sida, må han då följa mig och om sanningen är på hans sida må jag följa honom.”
Media är också en mycket viktig aktör i det som utspelades i Rosengård. Något som många kanske inte direkt tänker på. Dem borde också vara minst lika självkritiska som alla andra. Jag läste nämligen en intressant artikel i Sydsvenskan i samband med oroligheterna. Det var en artikel av Hermod Pedersen ”Det här är vårt andra hem”. I artikel fick man höra några röster från ungdomarna som vistades i källarmoskén efter att kontraktet hade löpt ut. Till artikeln hade journalisten valt att lägga in en bild, jag har reproducerat den här:
Skylten med den arabiska texten är direkt tagen ur Koranen, närmare bestämt 47:7. Om vi slår upp citatet i Zettersténs översättning av Koranen lyder översättningnen: ”… om I hjälpen Gud, hjälper han eder”. Den som kan arabiska förstår att man inte kan översätta det arabiska grundverbet nasr till det svenska begreppet strida. Det arabiska begreppet för att strida är harb. Journalisten har dock valt att översätta nasr till ”strider” som får oss direkt att associera till militanta fundamentalister. Hur kunde Pedersen göra ett så grundligt fel? Det är egentligen inte så konstigt att man tolkar en koranvers på detta sätt. Den rådande islamofobin (skräcken för islam) är som ett färgfilter som förvränger verkligheten. Plötsligt är allt islamiskt militant, till och med en fredlig koranvers som ovan.
Journalister bär således ett stort ansvar. Det är ytterst viktigt att dem rapporterar sanningsenligt och inte konstruerar en verklighet som inte stämmer. Annars understödjer dem och piskar upp motsättningar i samhället som inte finns.
Det är på tiden att vi inför självkritik i dagordningen. Vad tycker du?
Salam Alykom!
Jag håller med dig till 100% om det du skriver, jag har självt följt alla dessa debatter m,m om oroligheterna i rosengård, integrationen m,m. Ärligt talat så är det inte , ploitikarnas, polisernas fel eller samhällets fel utan felet ligger i oss vi som skapar dessa oroligheterna genom att vi själva uppger att vi är offer i samhället m,m. Det är vårt fel att media skriver bara negativt om invanradre och Isalm, det är vi människor som vill att media ska skriva allt detta eftersom det är vi som skapar det dåliga ryktet om oss själva. Håller me till 110% om att vi ska kritisera oss själva innan vi kritisera samhället media mfl. Vi ger svenska folket rätten att trycka ner oss, smutskasta vår religon och annat, vi ger de rätten att isolera. Detta är bara vårt fel, om vi istället hade utbildat oss och visat för svenska folket vad vi kan och vi är bra på mer än göra falafel så hade inte vi haft pizzabagare esom namn. Om vi vuxna hade tänkt på våra barn och vår generation så hade vi kunnat lämna tex, Malmö och flyttat långt upp till norrland för att integrera mina barn i samhället och lära de det korekta svenskan så hade vi varit uppskattade idag. Allt detta är bara i vår makt som är kunskap och lära. Detta är våra brister och jag tackar GUD allhadullah att jag är integrerad, har och lära mig varje dag något nytt om den bästa religon man kan ha Islam samt att jag är långt ifrån de som utspelar sig för offer och inte kommer någonstans för att de är för bekvämt. Jag kan låta lite hård men livet och verkligheten är hårdare, är själv en kvinna som har rötterna i Palestina och Islam i hjärtat. Så jag är inte rasist utan realistisk.
jag kan inte förstå hur man nämner imam shafi´is uttalande i detta sammanhang
Jag tycker att det du säger är bra och rätt, det är bra att det finns sådanna personer som vågar kritisera invandrare och förstår problemet. Men vad gör du som kan skillia dig från andra invandrare? Varför har du lyckats och inte andra? Jag hade gärna velat höra hur du har gjort så att andra kan göra likadant. Om jag förstår rätt så har du barn och antagligen gift, kan det vara det som har hjälpt dig att tänka i de banor? Är allmänt nyfiken på hur du har lyckats för jag hade velat att många gjorde som dig.
Med Vänliga Hälsningar
En vanlig svensk
Media visar oftast bara en dålig sida av något vi inte kan kalla islam. Därför har de lätt att vinkla även positiva reaktioner från muslimer till en negativ bild. Men det är vårt ansvar att visa de människor omkring oss vad islam egentligen är, och representera religionen på bästa sätt!
Igår då jag var ute och körde mitt i Rusningstrafiken mitt i stan, fick jag syn på en bil som gav en jätte smäll i från sig och en hel del rök som kom ut från motorn. Jag hade inte mycket för mig, utan skulle bara på en fika hos min syster. Det första jag tänkte på var oj stackars gubbe han ser ut och kan behöva hjälp, så jag vänder och kör där mannen med bilen var och frågade om han behövde hjälp. Just i denna stund ser jag att det är en ung kille i min ålder som är super blond med en super skånskdiealekt. Han ser på mig med en jätte förvånad min och säger vad snäll du är som frågar, har du tid så skulle jag gärna ta emot din hjälp. Vi tittar på bilen och konstatera att han inte kommer att kunna kära bilen mer. Jag frågade om jag skulle hämta något till bilen eller köra honom någonstans. Han uppger då att han bor ca två mil bort och om jag kunde köra honom till närmaste buss, vi kolla omkring oss och anser att vi båda inte visste var bussarna går. Så jag erbjuder honom att köra till hans hemstad. Han blir överlycklig och undrade varför jag var så generös. Jag uppgav då att jag hade varit med om samma gång för länge sedan och att det är kul att hjälpa någon i nöd. Han hade fortfarande den jätte förvånande min och tog upp ca 40kr från sin ficka och sa att det var det ända han hade i sin ficka, jag sa att det var okej och att jag inte ville ta betalt, utan att jag hoppas att någon hjälper mig när jag drabbas av något nästa gång. Han var jätte tacksam och sa att det var det snällaste någon gjorde för honom någonsin. Det ändå jag tänkte på när jag körde hemåt var att det var kul att en sådan super blond svensk kille kunde se att det fanns snälla och hjälpsamma invandrare och att vi kvinnor är självständiga. Han frågade vad jag jobbade me och uppgav var min arbetsplats var om det var något. När jag kommer till mitt arbete dagen efte så hoppades jag på ett tack kort som låg på bordet eller blommor för att visa sin tacksamhet, detta hade inte att göra med om att jag ville date killen eller inleda en vänskap, utan att det hade jag gjort för någon som hjälpte mig i nöden och inte ville ta betalt av mig. Där efter tänkte jag "åh typiskt svensk blond kille" som inte skulle kunna tacka en person på en sådant sätt, att det är jätte rå, lamt och mesigt och otacksamt av en person att inte kunna skicka ett okyldigt tack kort bara för att visa att man är tacksam. Funderar på om jag ska hjälpa en sådan nästa gång?
Detta har jag länge gått och funderat på, hur långt ska man gå? Visst man hjälper en stackars medmänniska, men om man bara får ett vanligt tack när man har lagt mycket tid och mörda på personen så tycker jag att man ska får extra tacksamhet. Vad säger de proffsiga i Islam? Vad jag vet att man ska göra så gott man kan och lite till men inte förvänta sig tacksamhet förän bara hos sin GUD. Att man får det som en belöning allting i detta liv eller näst kommande liv. Stämmer det? Kan man bli lite besviken ändå då man har ansträngt sig och hjälpt någon som knappt tacka en? Vad säger Islam om detta?
Asalamualejkum, har precis startat en blogg, försöker få den stor så att många ungdomar & barn kan läsa. Men där ja bor säger många jag är muslim & tar allt på lek men tycker du att jag ska lägga ner bloggen??
Bismillah.
Hjälp din medmänniska som inte förnedrar Allah eller islam, och gör det för Allahs skull.
Islam är barmhärtighets religion, och den som inte visar barmhärtighet, kan inte heller hoppas på att få den när det gäller som mest!
Må Allah belöna dig syster. Du har ett hjärta som är på rätt ställe.
Många muslimer hade dock invänt mot det att du hade satt dig i bilen med en man som inte är mahram (svensk, kinesisk, muslim eller inte... men en man som inte är mahram) när det inte är fråga om död och liv. Jag är väl en av dem :) men har inte alltid haft den kunskapen och hade själv gjort precis som d för ett antal år sedan. Så insha'Allah, det viktigaste är att ditt hjärta är på rätt ställe. Profeten Muhammad SAWS sade till oss: "Var inte goda endast mot människor som är goda mot er. Var goda mot dem som är goda mot er, och om någon behandlar dig ovärdigt, besvara inte det onda med onda, och UNDVIK hans sherr (ondska)."
SubhanAllah, många tankar föds när jag skriver detta. Bara det uttalandet, så många lärdomar i den.
Glöm inte, din barmhärtighet som muslim skall vara till för hela Allahs skapelse som INTE förolämpar Allah, Hans perfekta religion eller Hans profeter, över dem vare frid.
Wasalam.
Frid min bror och tack för ditt svar. Men jag blev lite ledsen över kommentaren om att jag satte mig i bilen med en man som inte är MIN man, fast avsikten var ju inte mer än at hjälpa honom jag såg honom som en människa som såg ut att behöva hjälp och inte vilken kön det var. Jag förstår din tanke bakom det hela och håller med dig, men är det inte avsikten med handligen som räknas? Men när jag tänker efter, så undrar jag om hur man ska göra då man har som mig till exempel ett arbete då jag ofta tre fyra gånger dagligen sitter ensam med män på mitt kontorsrum och försöker hjälpa de att lösa olika problem de har? Innebär det att jag syndar dagligen? Nu blir jag riktigt orolig.... Har aldrig tänkt tanken och aldrig haft onda avsikter? Utan det har bara ingått i mitt dagliga arbete och när jag hjälpte mannen, så tänkte jag på min far och mina bröder, alltså om detta hade hänt de så hade jag uppskattat att någon hjälpte de och tänkte om jag gör det så gör någon annan samma sak för mina nära.
Bismillah.
Khayr insha'Allah syster.
SubhanAllah jag var på väg att skriva ett längre svar till dig, men sidan bara försvann... jag är också en syster, förresten :) och jag jobbar också med män dock inte i avskildhet. Syster, jag svär att tanken med min förra kommentar inte var att vara nedsättande mot dig. Tanken var att mina ord skulle få alla som läser att tänka till om det finns något gott i det som är skrivet. Känn inget obehag, för det var inte syftet med mina ord.
Må Allah underlätta vägen till Jannah för oss alla, amiin.
Wasalam
Skriv en kommentar