Love for Allah
Det var en helt underbar föreläsning i New York University (NYU), organiserad av The Islamic Center at NYU. Föreläsaren Husain Abdul Sattar talade bland annat om innebörden av att vara en sann muslim, en som underkastar sig Allahs vilja.
Han sa något som jag tyckte var mycket intressant och som jag vill dela med mig. Han pratade om att kritisera och berättade att kritik är en egenskap given av Gud. Syftet med att kritisera är att kritisera sig själv och ens egna handlingar. När människor inte kanaliserar denna kritik på rätt sätt börjar de istället att kritisera allt annat än dem själva. De börjar kritisera vädret, andra människor m.m och på så sätt går de miste om att utvecklas som människor.
Han talade också om det mänskliga hjärtat och dess funktion. Den fungerar som en drivmotor. Det är först i hjärtat ett behov skapas, exempelvis jag vill bli en läkare. Detta behov överförs till hjärnan som börjar fundera över vilka utbildningar som leder till målet först. Detta i sin tur leder till att kroppsdelarna börjar agera.
Hjärtat är av klibbig substans. Vad som än närmar sig den fastar. Därför måste vi vara ytterst försiktiga med vad vi lyssnar på och tittar på eftersom allt detta fastar på hjärtat.
Hela lokalen var fylld med unga muslimska universitetsstudenter och det var roligt att se. Alla var knept tysta och lyssnade intensivt på Husain.
Besök gärna Husains personliga hemsida där du kan ladda ner många av hans föreläsningar.
Bismillah.
Först - jazak Allahu khayra för länken, och för hela inlägget.
Jag önskar att jag själv kunde hört föreläsningen, den låter mycket givande, temat är alltid aktuellt.
Det gläder varje muslim att få höra om unga muslimska bröder, studerande, som suger in sig islamisk kunskap. Jag själv känner mig större och vackrare varje gång jag ser/hör sådant - så jazak Allahu khayra att du delar detta med oss på bloggen.
Kritik och självkritik, eller saknaden av den - är inte det solklart: högmod, inbilskhet (Iblis, den utstöttes egenskap) saknar självkritik. Allahs Sändebud Muhammed (s.a.w.s.), och andra aav hans nabiyy och resuls var däremot mycket blygsamma, ödmjuka, anspråkslösa mot sina medmännsikor - och stränga endast när de kallade till Allahs Väg. Detta räcker.
En muslim frågar ständigt sig själv om sina handlingar, men framför allt om sin niyyah. Detta har med medvetande att göra (och därmed med ens imaan). Vi är skapade som ofullständiga, glömska människor och vår imaan ändras. Vi kan och bör sträva att vara medvetna om alla våras organs handlingar, med början i hjärtat. Organ som kommer vittna mot oss på Räkneskapens Dag, subhanAllah.
Medvetandet om hur vi beter oss mot dem som Allah s.w.t.a. har beordrat oss att vi skall ha respekt, kärlek, barmhärtighet osv mot: våra föräldrar, makar, barn, grannar, andra muslimer, mot resenärer, yateems, de fattiga, sjuka, änkor... mot alla andra människor.
Ansvaret vi bär mot vissa är större/annrolunda än mot andra, och varje sann muslim frågar ut sig själv - ständigt!! Är jag en god barn till mina föräldrar? Är jag en god maka/make till min hustru/man? Är jag en god förälder till mitt/mina barn? Är Allah s.w.t.a. nöjd med mig, med hur jag behandlar mina nära och kära? Det bör gälla i varje sekund, men det gör inte alltid det - vi är bara glömska människor och vår imaan är inte alltid som vi skulle önska oss - detta gäller för de flesta av oss.
En bra visare, för mig själv, är hur snabbt och hur starkt jag reagerar på allt det onda omkring mig själv, samt på det dåliga jag själv gör mot andra.
Så länge jag omedelbart känner ont i magen och i hjärtat pga det ont jag ev. osamkat en annan männsika och ber Allah s.w.t.a. om förlåtelse, och anstränger mig att rätta misstaget mot den andra, säger jag alhamdulillah, Allah har tillåtit mig att förbli medveten.
Så länge jag känner ont i magen och i hjärtat pga haram jag ser/hör, och det är lätt i dagens samhälle, så länge jag vill bara bort därifrån och till sudjud, säger jag alhamdulillah, Allah har tillåtit mig att förbli medveten.
Jag tror att alla muslimer som tänker på Domedagen ständigt frågar ut sig själv och väger sina handlingar - med början i hjärtat (som skiljer en troendes från en munafiks till synes goda handlingar - Allahu alem).
Jazaka Allahu khayra för insiktsfulla och inspirerande inläggen på denna blogg, akhi Abu Halim. De är en glimt av det goda för många muslimer, och därför en god handling för dig hos Allah s.w.t.a.
Wslm,
/Hanumica
Bismillah.
SubhanAllah! Gick till iman.nu/community och läste de senaste inläggen, där fanns det en länk, http://www.islamtoday.com/showme_weekly_2006.cfm?cat_id=30&sub_cat_id=1268 som jag läste snabbt igenom - nedan är en citat:
"... when a man asked the Prophet (peace be upon him) if he could go to war, the Prophet (peace be upon him) immediately asked him if his parents were alive. When he said that they were, the Prophet said: “Your jihad is to take care of your parents!” [Sahîh al-Bukhârî (2728) and Sahîh Muslim (4623)] "
Detta är precis vad jag menade med mitt förrainlägg: att ansvar som Allah s.w.t.a. har gett varje muslim är så allvarligt och stort, att varje sann muslim måste fråga sig - ständigt!!!! om Allah s.w.t.a. blir nöjd med hur jag behandlar dem som Han s.w.t.a. har beordrat mig behandla på ett visst sätt?
Allt botnar egentligen i att en sann muslim ständigt är medveten om sin Rabb och om Domedagen. Följer vi det Allah s.w.t.a. har föreskrivit oss - inte "bara" våra skyldigheter mot Allah s.w.t.a. utan till allt Hans skapelse - andra människor (och följer den ordningen som Han som är Skaparen föreskrivit), naturen, djur... då kommer vi må så mycket bättre, som om rent källvatten sköljt bröstkorgen.
Alhamdulillah.
salamu aleykom wr wb!
jazakom Allahu khirann, för de fina och meningsfulla inläggen...
wa- salam
Att föräldrarna kommer först är en mycket viktig princip i islam. Det är obligatoriskt för varje muslim att lyda sina föräldrar så länge de inte går emot islams påbud.
Här är en intressant artikel om hur viktigt det är för muslimska ungdomar att lyssna till sina föräldrar och ta sitt ansvar:
http://www.islamtoday.com/showme_weekly_2006.cfm?cat_id=30&sub_cat_id=1268
Jazakallah khayr för dina utfyllande kommentarer till inläggen, Hanumica!
Bismillah.
Citat:
"Han talade också om det mänskliga hjärtat och dess funktion. Den fungerar som en drivmotor. Det är först i hjärtat ett behov skapas, exempelvis jag vill bli en läkare. Detta behov överförs till hjärnan som börjar fundera över vilka utbildningar som leder till målet först. Detta i sin tur leder till att kroppsdelarna börjar agera. "
Påminner om olika lägen av önskan/viljan/tanken/avsikten... som man läser om i samband med istikhara, eller hur?
Wa-salam.
Skriv en kommentar