Masjid Malcolm Shabazz Mosque
Jag hann precis komma in i Masjid Malcolm Shabazz som ligger i Harlem när fredagspredikan började. Denna byggnad var tidigare ett kasino då Malcolm X gjorde om det till ett tempel. Det var så de svarta muslimerna kallade sina religiösa byggnader. När Malcolm X lämnade Nation of Islam lät han göra om templet till en moské. 1965 renoverades moskén av Sabbath Brown som byggde till kupolen. Idag arbetar de för fullt med att bygga ut moskén som man kan se på bilden ovan.
När jag tittade omkring mig i bönelokalen lag jag märke till att jag var den ende vite i hela församlingen. Innan jag skulle ut ur moskén kunde jag se ytterliggare två vita bröder. Vad jag har märkt här i USA är segregationen som finns mellan de olika etniska grupperna. Detta är tyvärr inte något speciellt för USA utan detta existerar också i Sverige. Man kan se denna segregationen genom att de svarta håller sig främst till sina egna moskéer medan araberna håller sig till sina egna moskéer.
Khutban (fredagspredikan) i moskén handlade mycket om vikten av ledarskap, speciellt om det korrekta ledarskapet som i detta fall är Warith D Muhammad. Warith D Muhammad är son till Elijah Muhammad som var grundaren av Nation of Islam, en sekt som bland annat trodde att Allah uppenbarade sig i mänsklig skepnad som Fard Muhammad. Sonen däremot som tog över rörelsen efter sin fars bortgång och förde rörelsen i riktning mot sunnitisk islam och idag tillskriver dem sig som sunnimuslimer och har övergett många felaktiga trosuppfattningar, alhamdulillah.
Det var Louis Farrakhan som drog sig ur och återetablerade Nation of Islam med alla dess märkliga dogmer, inklusive den om att Gud kom som människa till jorden. Detta är olyckligt och tråkigt.
Tillbaka till fredagspredikan, den handlade alltså om att följa Warith D Muhammads tillvägagångssätt eller teknik som imamen sade och inte Farrakhan eller de arabiska emigranternas metoder. Imamen argumenterade på goda grunder att det är de svarta som förstår USA på bästa sätt och hur man gör dawah här. Precis på samma sätt som en svart amerikan inte förstår Pakistan eller hur man gör dawah på bästa sätt i Pakistan kan inte muslimska emigranter förstå den amerikanska mentaliteten eller hur man gör dawah här på bästa sätt.
Jag kan inte hjälpa att dra liknande paraleller till Sverige där revertiterna har alldeles för liten påverkan på det islamiska arbetet. De måste få större utrymme i våra moskéer och föreningar.
Under imamens tal brast församlingsmedlemmarna ut då och då "Allahu akbar", "That's right!" etc. Detta är inte en del av den islamiska traditionen eftersom Profeten, över honom vare frid, varnade skarpt för att någon annan än imamen skulle tala eller säga något under fredagspredikan. Till och med den som säger till någon annan att vara tyst har gjort sig skyldig.
Alhamdulillah, jag är mycket tacksam till Allah att Han gav mig denna möjlighet att besöka denna moské och alla de goda muslimer som var där. Många i församligen kom fram och hälsade och var mycket trevliga. Jag talade med imamen som var väldigt glad över att jag kom ända från Sverige för att bland annat besöka dem. Han gav mig också en vägbeskrivning till Malcolm X museet men på grund av tidsbrist hade jag inte möjligheten att besöka det. Inshallah, en annan gång.
Bismillah.
Först vill jag säga : mashaAllah, detta är en mycket bra och intressant islamisk blogg. Ditt goda budskap når läsarna, fortsätt bara i samma goda anda, akhi.
Jag vill kommentera följande stycke:
"När jag tittade omkring mig i bönelokalen lag jag märke till att jag var den ende vite i hela församlingen. Innan jag skulle ut ur moskén kunde jag se ytterliggare två vita bröder. Vad jag har märkt här i USA är segregationen som finns mellan de olika etniska grupperna. Detta är tyvärr inte något speciellt för USA utan detta existerar också i Sverige. Man kan se denna segregationen genom att de svarta håller sig främst till sina egna moskéer medan araberna håller sig till sina egna moskéer."
Visst är det olyckligt?
Jag tror att anledningen till att det är så i Sverige bottnar i språkbarriären:
Sverige är ett ungt land vad gäller invandring.
1) Imamerna kommer oftast hit som vuxna och svenska blir aldrig deras första språk. Khutba är på arabiska, och på ett översättningsspråk, som då lätt blir etniska gruppens modersmål.
2) Folk som kommer hit kommer oftast från länder där de är den enda etniska gruppen muslimer och har vant sig att det bara är deras folkgrupp med i jamaat-en och därför tänker inte ens på att de kan och bör organisera församlingen i sitt nya multikulturella land på islamiska-multikulturella grunder
3) Folk som kommer hit är ofta traumatiserade och har ett stort behov att ventilera sina upplevelser och leka färska sår med folk som de delar sina erfarenheter med (för det käns att ingen annan kan förstå dem - ungefär som ingen man kan verkligen förstå hur det är att vara gravid, föda barn eller amma, inte på samma sätt som en kvinna som själv upplevt allt detta). Då blir språket återigen ett hinder för multietniska församlingar. Jag menar: imamer tar upp i khutba sådant som är aktuellt för medlemmarna.
Jag tror inte för en sekund att anledning till att våra församlingar (alltså, i Sverige) är grundade på etniska grunder är andra än språkliga.
En annan sak är faran med följande generationer svenska muslimer, som då har ett gemensamt (flytande) språk - svenska - och faran ligger i att församlingarna, när de vuxit upp, är redan etablerade och därför förblir de som de är med stor sannolikhet ("varför ändra det som är bekvämt"-filosofi). Efter ett antal år ser man situationen som den som du beskriver i USA. Detta är verkligen sorgligt – för islam är det sanna svaret på rasism.
Bosnisk islamisk församling i Göteborg var ett ljus exempel, några systrar och bröder från andra kontinent brukade regelbundet komma och be i just den församlingen :) Ändå heter den just ”bosniska” islamiska församlingen.
Det optimala lösningen vore om man hade några få stora församlingar, baserade snarare på stadsdelar-var man bor, vilken jamaat ligger närmst, än på etniciteten...
En annan sak: "Jag kan inte hjälpa att dra liknande paraleller till Sverige där revertiterna har alldeles för liten påverkan på det islamiska arbetet. De måste få större utrymme i våra moskéer och föreningar."
Jag håller med dig. Just på grund av att ett viktigt villkor att inshaAllah kunna lyckas i sin da'wa är ju att känna sitt auditorium för att kunna närma sig det, och nå det med sitt budskap på bästa sättet.
Wslm,
Belma
Själv är jag optimistisk vad gäller den nya generationen av muslimer i Sverige. På ungdomskonferenser och ungdomsföreningar kan man se att de unga muslimerna har olika bakgrunder och svenskan är deras första språk. Det kommer ta lite tid innan vi ser dessa ungdomar ta över våra moskéer men den dag de gör det inshallah så kommer vi se islam i Sverige på riktigt!!!
Skriv en kommentar