Att vaska guldkorn
Just nu håller jag på och plöjer igenom Platons bok Staten. Ingen kort bok samtidigt som den är svårläst.Platon är en intressant person eftersom han bland annat tror på moraliska grundvärden som är fasta och allmängiltiga. Profeten Muhammed, över honom vare Guds frid, hade som uppgift att förmedla dessa moraliska värden och dygder till världen. Han sa nämligen om sig själv: "Jag skickades med syfte att fullända den goda moralen."
Idag råder tyvärr en relativism som proklamerar att en sanning är kanske din sanning men inte nödvändigtvis min sanning. Detta är ett farligt sätt att resonera på eftersom det lätt kan leda till splittring, meningslöshet och konflikter.
Jag har under många år intresserat mig för Platon som föddes 427 och dog 347. Han anses av många ha haft ett stort och närmast oöverskådligt inflytande i Västerlandets idé- och samhällsdebatt.
Jag har en stark känsla av att hans idéer och tankar är mer lik islams budskap än vad vi idag kan se i Västerlandet. Detta kommer jag inshallah att argumentera för på min blogg. Du får naturligtvis tycka att jag har fel och göra din röst hörd genom att kommentera mina inlägg i denna fråga.
Mannen till vänster i bilden är Platon och personen till höger om honom är hans elev Aristoteles. Aristoteles kom att ha diametralt motsatta idéer än sin läromästare Platon. Platon pekar i målningen uppåt och menar på att idealet finns i himlen (precis som muslimer när de deklarerar sin tro på en Gud, shahadah) medan Aristoteles pekar med hela handen mot jorden och det jordiska livet. Medan Platon tror på det absoluta och finner sin vägledning i det andliga söker Aristoteles sin vägledning i det förgängliga och tror på människans förnuft.
Här är den stora brytpunkten mellan dessa två inflytelserika personer. Västerlandet kom att finna sin största inspiration hos Aristoteles.
Ibn Taymiyyah, må Allahs nåd vara över honom, nämner i sina verk att filosoferna valde att följa Aristoteles tankeidéer. De lade åt sidan och glömde bort hans läromästare Platon som talade om universums skapelse och ett liv bortom det materiella och jordiska.
Ibn Taymiyyah poängterar också att Sokrates som är Platons läromästare trodde på Uppståndelsen. De tidigare läromästarna hade enligt Ibn Taymiyyahs forskning rest till bland annat Syrien där de hade kommit i kontakt med de tidigare profeternas och sändebudens läror.
I sitt verk Naqd-ul-Mantiq skriver Ibn Taymiyyah:
"De som har sammanställt filosofernas biografier berättar att läromästare så som Pytagras, Sokrates och Platon hade besökt Syrien och de närliggande områdena. Där hade de lärdt sig om andlig vägledning från lärjungar och efterföljare till Luqman den Vise, David och Salomon. Men Aristoteles besökte aldrig de platser där profeterna hade levat och predikat och inte heller lärde han sig på något sätt från deras efterföljare. Han tillskrev sig själv till stjärnkulten där man tillbad stjärnorna i himlen och etablerade den rationalistiska skolan som kom att accepteras blint av senare filosofer."
Ibn Taymiyyah förklarar med andra ord vår målning.
En av mina ambitioner med denna blogg blir att vaska fram dessa guldkorn från Platon och Sokrates arv utan att kompromissa med islam.
Har du läst något från Platon eller Sokrates? Berätta gärna med en kommentar.
Mahsa'Allah, vilken intressant och bra idee. Det skall bli intressant läsa dina tankar. Det finns flera anledningar (rötter) till grova materialismen som idag råder i Väst, jag har sett Romerska Rikets arv i sättet att beskåda världen som en av de viktiga(ste).
Was-salaam.
Svar till Hanumica.
Tack för din uppmuntran.
Du har helt rätt att det romerska arvet med sin starka tro på materialism har påverkat både den europeiska kulturen men också kristenheten.
Den turkiska författaren Harun Yahya har många böcker som tydligt visar denna koppling. Besök gärna hans hemsida på www.harunyahya.com.
Jag har också läst Platon. En bok som jag läser nu heter Platon och vår tid. av Hans Larsson
Att Aristoteles syn e utpräglad i västvärden är inte så underligt. Många i västvärden har valt att välja det jordeliv vi har nu som det defenetiva livet, att man då värdesätter ett rikt liv där man vill uppnå välmånde på ett matreiallistisk plan är inte konstigt, dvs jag väljer hellre ett rikt liv på jorden och tar mitt straffom det nu mot förmodan finns ngt annat efter detta (jag räds ingen gud)..
Om Gud var så fulländad så skulle våran tro på den ända sanna guden varit i våra gener det skulle varit en lika naturlig instinkt som att äta dricka och andas ingenting någon skulle behöva predika och föra i arv till oss.
Det är min åsikt--- vänligen Tommy
Kommentar till Tony,
Tony, tänk om du har fel och det finns en Allsmäktig Gud som har skapat denna värld. Det är inte så omöjligt när du beskådar naturen, människan och universum. Sannerligen är det någon som forgivit detta. Aristotelse var ingen ateist, han trodde på en Gud.
Tron sitter inte i dna. Men Profeten, över honom vare frid, har lärt oss att människan är skapat i fitra (naturlig längtan och tro på Gud). Du kan därför se att barn har en tro på Gud, kallas för barnatro. Tro på Gud är ett internationellt fenomen. Små stammar i djupaste djunglar och i öknen har en naturlig tro på Gud.
Vi människor trotsar Gud precis som djävulen föll på grund av sin högmod. Detta är en lärdom för oss alla.
Jag hoppas jag har kunnat ge dig ett lite annat perspektiv på tillvaron.
Skriv en kommentar