Du sköna nya värld
Aldous Huxleys roman "Du sköna nya värld" kom för första gången ut i svensk översättning 1932. Boken är en spännande roman om ett gudlöst samhälle där människorna lever efter sina begär och passioner. Boken är verkligen banbrytande och en intressant läsning.
I Huxleys värld har människan befriats från alla känslomässiga bindningar och kan ohämmat ägna sig åt konsumtion och tillfälliga sexuella kontakter. Hela tillvaron är inriktad på omedelbar lyckomaximering. Sexualhormoniskt tuggummi gör att åtrån växer (dagens viagra, p-piller, dagen efter p-piller) och lyckodrogen Soma (dagens Redbull, hasch, sprit, alkhol etc.) gör att människor inte känner någon som helst obehag. Magnesium saltade mandlar gör att man håller sig ung och vacker (dagens ansiktskrämer, workout-prylar etc). Alla dessa substitut är till för att få människorna att glömma bort att de alla ska återvända till sin Skapare.
Människor föds inte längre fram på ett naturligt sätt. Det finns inga pappor eller mammor (dagens krackelering av kärnfamiljen). Istället produceras människor artificiellt och människorna delas in i klasser, alpha-människor, delta-människor etc. Ett varnande exempel om övertron på genetikens möjligheter.
Boken var en mycket intressant läsning med ständiga paralleller till dagens samhälle. Även om Huxley skrev detta verk 1931 är den högst relevant i vår tid. Det ser ut som om samhället är på väg mot Huxleys skrämmande vision.
Den enda personen i boken som lyckats stå utanför denna gudlösa utveckling kallas för vilden. Subhanallah, det är precis vad många muslimer blir kallade för idag, 'bakåtsträvare', fundamentalister', 'terrorister', 'kvinnoförtryckare' etc.
Mitt favorit citat i boken är där en av arkitekterna bakom det gudlösa samhället, citerar ur en för länge sedan förbjuden bok:
"Vi tillhör inte oss själva mer än det vi äger tillhör oss själva. Vi skapade icke oss själva, vi kan icke råda över oss själva. Vi är icke våra egna herrar. Vi är Guds egendom. Består icke vår lycka i att betrakta saken så? Ligger det någon lycka eller någon tröst i att anse, att vi verkligen tillhör oss själva? Unga och lyckliga människor kanske tänker så. De kanske tror, att det är något stort att få allting, såsom de tror, på sitt eget sätt - att inte vara beroende av någon annan - att inte behöva tänka på något, som inte syns, att slippa det besvärliga i ständig tacksamhet, ständig bön och att slippa i sina handlingar ständigt ta hänsyn till en annans vilja. Men allt eftersom tiden lider, skall de liksom alla människor finna, att oberoende icke skapats för människan - att det är ett onaturligt tillstånd - att det duger till en tid, men att det icke tryggt kan föra oss fram till slutet..."
Om jag därför kallas för vilden för att jag tror på tidlösa lagar, bud och etik givna av Allah så får jag bära detta namn med stolthet i den "sköna nya värld".
Man får ont i magen av att läsa detta, för att vi idag lever i en sån verklighet.
Enda sättet att behålla det vackra inom oss är genom att vara mycket rädd om vårt förhållande till Honom Som är Källan av allting,vår Skapare och Herre.
Att vara kallad för vilde för min närhet till Gud,är en ära. Och den mobbningen går över snart-vårt liv i denna värld varar kort,bara ett andetag; evigheten och rättvisa domen väntar på oss.
Skriv en kommentar