Resan till nöjesparken
Häromdagen tog jag min tvååriga son till nöjesparken. På vägen dit gick vi förbi en elektronikaffär. Denna affär kom min son väl ihåg eftersom precis innanför entrén hade dem en elektronisk leksaksbil. En sådan du vet som man stoppar in 10 kr och som börjar röra på sig och blinka.Han kunde inte längre sitta still i sin barnvagn. Han börja förbrillt röra på sig, vilt viftande med pekfingret mot affären. Han ville till vilket pris som helst gå dit. Där fanns ju bilen som man kunde åka i. Tårarna började rinna.
"Vi ska till nöjesparken istället, vi är snart där. I nöjesparken har dem bilar, glass, åkattraktioner av olika slag. Där kan vi har mer kul." Sa jag tröstandes!
"Gråt, gråt!!!! Bil! Bil! Baba! Bil!" Svarade min son tillbaks!
"Ha lite tålamod. Vi är snart framme och där är det mycket bättre." Svarade jag och hoppades lite naivt att han skulle förstå vad jag menade.
Då slog det mig plötsligt som en blixt under en klar himmel.
Människans relation till sin Skapare är inte mycket mer olik än relationen mellan en far och en son.
Människan är lika otålig som ett barn och vill ha omedelbar nöje. Kosta vad det kostar. Inget tålamod. Ständigt klagande när en olycka drabbar, "varför sker detta mig?", "Varför just jag?" etc.
Vi glömmer Domedagen. Paradiset blir endast en hägring för oss. Vi struntar i att ransaka oss. Vi ska ha roligt och njuta nu, inte senare. Vi har inte tid att vänta.
Gud är den Allvetande och Hans vilja är ett uttryck av kärlek. Allt vad Gud har bestämt för oss är gott och kärleksfullt. Det är vi människor som är otåliga. Vi kan inte i förväg se visdomen i vad Gud har bestämt och föreskrivit för oss.
Gud lovar paradiset som inget öga har sett eller ett öra har hört till den som väljer att överge sin vilja för att underkasta sig endast Hans vilja. Allah har gett oss lovande beskrivningar av paradiset i sina uppenbarade ord. Han har också klargjort detta världsliga livets flytande lockelser. Om vi visar prov på tålamod och offervilja kommer vi belönas med paradiset.
Min son hade en ursäkt, han visste inte bättre. Hans förmåga att tänka, reflektera och analysera är inte färdigutvecklad. Tyvärr, kan inte vi säga samma sak. Gud har gett oss ett förstånd, Han har skickat sändebud och profeter för att vägleda oss och ända vägrar vi. Ändå är vi arroganta. Ändå vill vi inte offra detta förgängliga för det Efterkommande eviga.
"Vi erbjöd himlarna och jorden och bergen ansvaret, och de avböjde av ängslan (att inte kumma bära) det; men människan - alltid beredd till synd och dårskap - tog det på sig." (Koranen 33:72)
Masha'Allah, underbar berättelse och kopplingen mellan vardagen och evigheten. Vi behöver fler sådana.
Det är inspirerande i sig att få höra hur vi ALLA kan, om Gud så vill, ständigt göra oss påminda om Allah.
"Människans relation till sin Skapare är inte mycket mer olik än relationen mellan en far och en son."
Det är precis som den är... med den skillnaden att din kärlek för din son är en oändligt liten del av Allahs Kärlek för Hans skapelse, och det goda som du önskar för din son, är en oändligt liten del av det goda som Allah önskar för oss.
"Vi erbjöd himlarna och jorden och bergen ansvaret, och de avböjde av ängslan (att inte kumma bära) det; men människan - alltid beredd till synd och dårskap - tog det på sig." (Koranen 33:74)
Den versen får den förståndige att vilja gråta och aldrig sluta, den versen gör oss ödmjuka och den gör att vi skyndar till Allahs famn.
Svar till HFB,
Jazakallah khayr för förtydligandet mellan människans lilla kärlek jämfört med Allahs oändligt stora kärlek.
Det får mig att tänka på berättelsen om när Profeten, över honom vare frid, sa till sina följeslagare.
"Tror ni att denna kvinna skulle kunna slänga barnet som hon ammar i elden?"
Följeslagarna svarade "Aldrig!"
Profeten sa: "Allah är mer barmhärtig mot sina tjänare än vad denna kvinna är mot barnet som hon ammar."
Allahu akbar! Detta är sann kärlek.
Ya Rabb,la ilaha ill allah!
jag håller med HFB, De stunder när det klickar till, när det plötsligt händer, när man förstår någonting som borde ha förståt för länge sedan är underbara.
Assalamw aleykom!
Otroligt vacker berättelse. Har översatt den på min blogg.
Bara en liten grej, de finns ingen 33:74...det ska väl stå 33:72. Kolla upp det ;)
Barak Allah fik!
Svar till Iwaybassim,
Wa alikum salam wr wb,
Jazakallah khayr för rättningen, det ska vara 33:72. I den suran finns ingen vers 74. Jag har rättat det alhamduliillah.
Mashallah, så du översatte den! Vilket språk är det? Jag chansar på spanska?
Assalamw aleykom
Det är spanska. Och jag hänvisar till den här bloggen i översättningen.
Asalamuwalaikum
Vilken fin berättelse. blir alldeles tårögd. Så fint :D
Mashallah, jag trodde det var spanska :-) Spanska är ett vackert språk.
Skriv en kommentar