Förblindade av denna världs skönhet
Vi är idag förblindade av denna världs glitter och skönhet. Vår likgiltighet och tanklöshet har lett oss in på en ändlös konsumism.
Det slog mig för några dagar sedan när jag var ute med min son vid ett lokalt köpcenter. Vi promenerade förbi en ganska så nyöppnad butik vid namnet Build-a-Bear. I denna färgglada butik trängdes föräldrar och barn för att hitta en björn som de kunde klä och fylla med leksaker. I butiken kunde dem välja och vraka bland en mängd olika typer av kläder, kostymer, klänningar, skor, kepsar med mera till dessa leksaksbjörnar. Din leksaksbjörn kan få exakt den klädesstil som du vill ha.
Subhanallah, tänkte jag! Här står människor i långa köer och trängs för att betala hundralappar för att klä en nallebjörn utan en minsta tanke på att miljontals barn över hela världen vaknar hungriga, utan några skor eller strumpor.
Detta är hur långt vår konsumtion har kommit, att allt handlar om mig själv och mina behov och önskemål.
Ett butiksnamn som på ett bra sätt representerar denna ändlösa konsumtion är, I, Me, My. Butiken säljer smycken och prydnader till kvinnor. Allt handlar om mitt eget välbefinnande, inte om min medmänniska.
Detta är resultatet av människans slaveri inför denna världs förgängliga glitter.
Må Allah belöna dig med det goda för denna viktiga insikt.
"Subhanallah, tänkte jag! Här står människor i långa köer och trängs för att betala hundralappar för att klä en nallebjörn utan en minsta tanke på att miljontals barn över hela världen vaknar hungriga, utan några skor eller strumpor.
Detta är hur långt vår konsumtion har kommit, att allt handlar om mig själv och mina behov och önskemål."
Just precis så!
En vanlig fras i dagens konsumptionssamhälle är: "What's in it for me?" Själv har jag känt fysiskt illamående och magont otaliga gånger, när än jag bevittnade mina medmänniskor prata och fungera på det sättet (utan att ens känna skam).
Subhan'Allah! Vill du ha belöning från människor??, kunde jga inte fatta?? Vill du bara se fitt eget intresse (ett annat ord som får mig må illa)??
Subhan'Allah! Det som du får, människan, genom att hjälpa din medmänniska (andligt eller materiellt), är den obeskrivliga känslan av lycka som kommer som belöning från Allah redan i dunya, och ännu större - medvetande att Allah belönar din goda gärning 10 och upp till 700 mer i det eviga livet.
Din belöning (i dunya) är i känslan som ger dig lugn och bredden i bröstkorgen, och tanken på hopp om Allahs Barmhärtighet.
Ja, vår tid är ju konsumistisk. Såg en text av dig om Platon. Just nu läser jag en bok: "Platon och vår tid" av Hans Larsson. Den är mkt intressant tycker jag. Platon är relevant än idag trots att han levde för länge sedan. Något Larsson upptäcker.
Svar till Leif,
Tack för boktipset. Jag ska se om jag kan låna den på biblioteket. Tyvärr säljs den inte längre i bokhandeln eftersom den har slutats tryckas (kom först ut någon gång på 30-talet).
Har du några intressanta citat ur eller tankar ur boken som du kan dela med dig under tiden?
as-Salâmu alaikum
Intressant att reflektera över är också om vi hjälper de fattiga och utsatta med självförnekelse. Skall jag ha dåligt samvete för att jag bygger en björn med min son? Eller skall jag prisa Gud för att han gett mig möjligheten att gå på ett köpcentrum med min son utan rädsla för att pengarna inte skall räcka till, att en bomb skall falla över mig eller att soldater våldtar min fru medan jag inte är hemma hos henne?
Jag tror inte att barnen i tjetjenien (t ex) är hjälpta av att jag skäms över att jag har det bra. Tvärtom är jag övertygad om att Gud tycker om när jag tillbringar kvalitetstid med min son i nallebutiken eller när jag diskuterar espressomaskinen, den för 16000:- i Kahls ett 20-tal meter längre bort från nallebutiken, med alla dess lampor, rattar och spakar med min förundrade son och lär honom värdet av de underbara smakerna i det italienska köket; eller lagar en söndagslunch med min familj och vi äter och skrattar tillsammans och mår riktigt bra. Tvärtom är det tacksamhet för Guds gåvor till oss.
Det är förgängligt glitter, men värdet i att ge sin hustru ett fint smycke eller sitt barn en present förtas inte av det faktum att det är förgängligt. Poängen du går miste om Salih - eller som man iallafalla generellt sett missar när man talar om dessa saker - är den att det finns ett bestående värde i de mellanmänskliga relationer som uppstår även i köprushen och konsumismen. Har Gud gett oss pengar är det inte fel att visa det eller att använda dem.
Den poäng du dock hittar är den att om jag köper min dyra espressomaskin och dricker mitt italienska kaffe hemma med familjen efter söndagsmiddagen, utan att dela med mig av gåvorna Gud har gett mig till de som Gud inte har gett, då har jag missat att vara tacksam och jag har inte gjort mig förtjänt av gåvorna. Islam ger oss även en etik och en moral att hantera materiellt välstånd med som är betydligt mer komplex än att att bara avstå från den eller förakta den. När jag glömmer den etiken, det är först då är jag förslavad av denna världen...
/AaW
Svar till Abd al-Wahid Yahya:
Mina reflektioner riktar sig inte som kritik till någon individuell person, vad jag istället försöker beskriva är samhälleliga tendenser. Jag påstår inte någonstans att man ska skämmas för att man köper en leksak till ens son eller dotter. Inte heller förnekar jag att man ska köpa presenter till ens hustru eller man. Att ge varandra presenter är något som Profeten Muhammed, över honom vare frid, uppmuntrade oss att göra.
Jag tror dock att det är mycket viktigt att vi ständigt ställer oss de frågor som jag reflekterade över i ovanstående inlägg. När vi lever i detta överflöd, måste våra tankar rikta sig till de som har det mindre ställt. Vi måste vara på vår vakt att inte falla för denna världens lockelser.
Behöver jag verkligen alla dessa saker och prylar för att göra mig glad och lycklig? Är det verkligen värt att jag ska köpa en espressomaskin för 16.000 kr eller ska jag istället köpa en kaffebryggare för 1.000 kr och använda resten av pengarna för att underlätta andra medmänniskors börda? Räcker det inte att jag tittar upp i himlen med min son och ser på stjärnorna och månen som är tecken på Guds allmakt och barmhärtighet?
Vi måste ständigt överväga.
Tittar vi på profeten Muhammeds liv, över honom vare frid, som är vårt föredöme så levde han mycket enkelt. Likaså hans hustrur och följeslagare. Följande hadith vittnar om detta:
Anas berättade att Allâhs sändebud – över honom vare Allâhs frid och välsignelser – en dag sade, "Jag svär vid Den som håller Muhammeds själ i Sin hand – kvällen har inte sänkt sig över Muhammeds hushåll då han haft en handfull spannmål eller en handfull dadlar kvar. Och vid den tiden hade han nio hushåll och nio kvinnor" [Bukhârî]
Ju starkare tro dessa föregångsmän och kvinnor hade ju enklare levde de även om de hade denna världens alla rikedomar framför sig. Med andra ord handlar det inte om att att förakta välstånd, istället handlar det om att värdesätta vår andlighet och vår medmänniska mer än allt det som företagen vill att vi ska bli lyckliga av.
Nej jag tog det inte personligt, men jag säger "Jag" för att inte peka åt någon annan.
Det är bra att du inte manar till skamkänslor över att man köper presenter till folk och det har jag också förstått av ditt blogginlägg. Men det finns en fattigdomsdyrkan hos många muslimer som de förväxlar med zuhd, och jag saknar en nyansering i det du säger. Att ställa sig frågor om sin attityd till materiella ting är en central del i en muslims andliga liv. Men när frågorna blir till ett hinder hos en, som ett dåligt samvete som kväver alla andra tankar och känslor, då har man gått för långt åt andra hållet – hade du kunnat få med en passus även om detta i ditt inlägg hade det varit spännande att läsa. Islam ger ett utrymme för ett brett spektrum att leva. I ena änden har vi profeten – över honom vare frid – som aldrig åt sig mätt och i andra har vi den muhadjir som tackade nej till sin ansari-broders halva förmögenhet och ena hustru för att istället gå till marknaden och skapa sig en egen förmögenhet och som överträffade de luttrade köpmännen där.
Och naturligtvis skall du välja den dyra espressomaskinen. Det är en maskin av yppersta kvalité med lång garanti och lång livslängd som kommer att tjäna dig och din familj med gott kaffe under många år framöver. Kvalitet kostar men det lönar sig i längden.
Till Abd al-Wahid: Jazakallah khayr, för din nyansering.
Bara för att vi har dåligt samvete ska vi inte ta detta som något negativt. Inshallah, är det vår fitra som talar till oss och som leder oss till att värdesätta och arbeta för det som är bestående, Paradiset. Profeten, över honom vare frid, sa att denna värld är ett paradis för dem otrogna och ett fängelse för dem troende. Detta livet är till för att kämpa och arbeta hårt, i det Efterkommande livet ligger vår belöning.
Jag ser ingen motsägelse mellan att Profeten, över honom vare frid, aldrig åt sig mätt och den muhadjir som ville ta sig till marknaden för att stå på egna ben och vara självständig. Läs om deras liv, dessa muhadjir och ansar. Även om de hade perserrikets förmögenheter och det bysantiska rikets stora rikedomar levde de aldrig sådana liv som de inflytelsrika gjorde i dessa stora riken. Om de så önskade, kunde de leva i lyx och rikdom. Men de avstod från det eftersom de visste faran i det, mao. att rikedomarna kunde få dem att glöma Allah och det Efterkommande livet. De offrade sina rikedomar för islam och till och med sina egna liv.
Dessa män och kvinnor såg detta livet som en resa, en kort resa och ett Paradis som varade för evigt!
Kommentar:
"Inshallah, är det vår fitra som talar till oss och som leder oss till att värdesätta och arbeta för det som är bestående, Paradiset."
"Om de så önskade, kunde de leva i lyx och rikdom. Men de avstod från det eftersom de visste faran i det, mao. att rikedomarna kunde få dem att glöma Allah och det Efterkommande livet."
Håller absolut med Abu Halim - masha'Allah, mycket väl och insiktsfullt uttryck.
Skriv en kommentar