Två former av avgudadyrkan
Avgudadyrkan (shirk) är den största synd som en människa kan begå. Imam adh-Dhahabî (1274-1348 e.kr) som skrev boken al-Kabâ'ir (De grövsta synderna) klassificerade avgudadyrkan som den grövsta av alla synder.
Allah säger angående denna allvarliga synd: "Gud förlåter inte den som sätter medhjälpare vid Hans sida, men Han förlåter den Han vill hans mindre synder; den som sätter medhjälpare vid Guds sida har drivit synden till dess yttersta gräns." (K. 4:116).
Det är viktigt att poängtera här att Gud förlåter avgudadyrkaren (mushrik) som under sitt liv ångrar sig, gör bot och vänder sig till Gud. Vad versen lär oss är att om en avgudadyrkare dör utan att ha gjort bot för sin synd kan han inte få sina synders förlåtelse.
Guds sändebud, över honom vare frid, frågade sina följeslagare: "Vill ni att jag ska berätta för er om de tre grövsta synderna?". Följeslagarna svarade: "Självklart vill vi det!". Sändebudet sa: "Att sätta medhjälpare vid Guds sida, olydnad inför föräldrarna..." efter detta satte han sig upp från att ha lutat sig tillbaka och sa "och att ljuga under ed och bära falsk vittnesbörd." (Bukhari och Muslim).
Imam adh-Dhahabî skriver i sin bok att denna form av avgudadyrkan är att man tror att Gud har någon som är jämlik Honom eller att man tillber någon eller något vid Hans sida, exempelvis en sten, ett träd, en stjärna, solen, månen, en profet, någon lärd och from människa eller en ängel. Avgudadyrkan är utom all tvivel den grövsta formen av synd.
Den andra formen av avgudadyrkan enligt Imam adh-Dhahabî är bristande uppriktighet och att skryta över ens goda handlingar. Detta innebär att man utför goda handlingar, inte för Guds skull utan för någon annan.
Allahs sändebud sa: "Jag varnar er för en mindre avgudadyrkan!" Följeslagarna frågade: "Guds sändebud, vad är den mindre avgudadyrkan?". Sändebudet svarade: "ar-Riyâ' (skrytsamhet), att man utför goda handlingar och avstår från skamlösa handlingar för att vinna människornas beundran. Gud kommer säga till människorna på den dagen då han kommer belöna dem för deras handlingar: "Gå till de människor för vars uppmärksamhet och lovprisningar ni utförde dessa handlingar och se ifall dem kan belöna er." (Muslim och Ahmad).
Abu Hurayrah berättade att Allahs sändebud sa: "Många som fastar får inte ut av sin fasta annat än hunger och törst och många som ber under natten får inte ut av sina böner annat än sömnlöshet." Detta på grund av att de inte utför dessa handlingar för att endast söka Guds anlete.
En muslimsk lärd man sa: "En person som utför en handling för att visa sig och för sitt goda ryktes skull är lik en person som fyller sin penningpåse med småstenar och går sedan till köpmarknaden för att handla något. När han erbjuder säljaren betalning från sin penningpåse kastar försäljaren det tillbaks på hans ansikte. Således finns det ingen nytta med penningpåsen för honom förutom att folk säger att hans penningpåse är full (av pengar och därmed måste han vara rik). Men med denna penningpåse kan han inte handla något för. På samma sätt är det för en person som utför en god handling för att visa sig och på så sätt vinna ett gott rykte. Han får människors lovprisningar men ingen belöning väntar honom i det Efterkommande livet."
MashaAllah, mycket nyttigt inlägg, jazak Allahu khayra.
Jag kan försöka utveckla detta vidare, som vanligt :)
En muslim kan även göra goda handlingar endast för Allahs skull (göra sådan niyyah, eller - i ett ännu bättre scenario - följa det hans hjärta kräver och göra goda handlingar bara för Allahs skull), men sedan blir denna muslim ändå sårad och ledsen när ens bröder i islam inte erkänner hans handlingar som rena, eller rent av befläckar det som man gjort för Allahs skull, och betecknar dem som något denna muslim gjort för att visa upp sig (t.ex. sin givmildhet eller det att vara redo att hjälpa muslimer på olika sätt).
Jag funderar vidare: var den niyyah ren från början...? Är inte detta ledsamhet ett tecken att det ändå fanns ett litet inslag av den mindre avgudardyrkan (subhanAllah!?) från början...? Och hur befriar man sig från den, om man endast vill fylla sin påse med "riktiga guldpenningar"?
Allah vet bäst. Må Allah vägleda oss och hjälpa alla muslimer göra gott endast för Hans skull, amiin.
Det är ett faktum att endast Allah vet vad människor har i sina hjärtan. Vi kan aldrig med 100% säkerhet veta vilken niyyah man har i hjärtat. Därför är det inte vår uppgift att dömma utan vi överlämnar det till Allah och behåller våra egna misstankar för oss själva.
Profeten över honom vare frid har gett oss medicinen mot denna form av shirk. Det gåller för oss att omsätta denna kunskap i praktiken. Det är inte enkelt, det kräver hårt arbete. Vem är beredd att satsa?!
Bismillah.
Citat:
"Det är ett faktum att endast Allah vet vad människor har i sina hjärtan. Vi kan aldrig med 100% säkerhet veta vilken niyyah man har i hjärtat. Därför är det inte vår uppgift att dömma utan vi överlämnar det till Allah och behåller våra egna misstankar för oss själva."
Alla muslimer, inklusive mig, håller med - det är solklart. Men, det var inte frågan, akhi :)
Jazak Allahu khayra för att du svarar på frågan som du uppfattar den.
Wa salaam,
/H.
Skriv en kommentar