Image Image Image Image Image

© Allt material är skyddat av upphovslagen. 2004-2013 Hikmainstitutet | RSS | Email

Scroll to Top

To Top

Relationer

26

jan
2013

No Comments

In Relationer

By admin

Bestyrka sanningen i vad folk säger

On 26, jan 2013 | No Comments | In Relationer | By admin

Allah beordrar oss att verifiera sanningen om saker innan vi talar och innan vi för vidare vad vi hör av andra.

Allah säger: “Troende! Om en människa som inte åtnjuter stadgat rykte [för tillförlitlighet] kommer till er med en upplysning, försök då reda ut [vad som är sanning], så att ni inte utan att inse det tillfogar [andra] skada och sedan måste ångra vad ni gjort.” [Sûrah al-Hujurât: 6]

Behovet av att vara vaksam mot att förvissa sig om sanningen innan vi talar är inte begränsat till de dåliga sakerna vi hör om andra människor. Det är många områden där vi behöver bestyrka oss om sanningen i det vi säger.

1. Vad vi säger om Allah
Det är klart det viktigaste område där vi måste förvissa oss om sanningen innan vi talar.

Allah säger: “Säg: ‘Min Herre förbjuder ingenting annat än skamlösa handlingar, både det som sker öppet och det som sker i hemlighet och [all annan] synd och orättmätigt våld. Och [Han förbjuder er] att sätta vid Guds sida det som Han aldrig gett bemyndigande till och att påstå om Gud det ni inte kan veta.'” [Sûrah al-A`râf: 33]

I denna vers, jämför Allah att tala om Honom utan kunskap med synden om polyteism. Vi måste beakta faktumet att när vi talar om vad som är påbjudet och förbjudet i Allahs lag, talar vi om Allah.

2. Vad vi tillskriver Profeten
Vi borde vara noga med att förvissa oss om att vad vi förmedlar om Profetens  ord och handlingar är sant. Att berätta en lögn om Profeten  är mycket värre än att berätta en lögn om någon annan. Det är för att Profeten  kom med Allahs vägledning till mänskligheten. När vi framställer Profetens  läror felaktigt, framställer vi Allahs budskap felaktigt.

Det är varför följeslagarna utövade så stor försiktighet mellan varandra i verifierandet av Profetens  ord efter hans död. När Abû Mûsâ nämnde att Profeten  talade om att två gånger söka tillåtelse om att gå in i någons hus, accepterade inte ‘Umar detta från honom innan någon annan vittnade om det.

‘Alî ibn ‘Abî Tâlib sade: “Om jag personligen hörde något av Profeten , skulle jag dra nytta av det så mycket som Allah tillät mig dra nytta. Om jag hörde det indirekt från någon av följeslagarna skulle jag låta honom svära en ed om dess sanning. Om han svor en ed skulle jag tro honom. Abû Bakr var bland dem som jag trodde på.”

Muslim citerar i inledningen till hans Sahîh Ibn Sîrîn som sägande: “Denna kunskap är religion, var därför aktsam från vem du tar din religion från.”

På grund av aktsamheten muslimerna tog i fastställandet av berättarna av sunnah och i verifierandet i kedjan av överförarna har vissa orientalister erkänt att: “den profetiska sunnah åtnjuter en högre grad av kontroll och kontinuitet i dess överföring än både det Gamla och det Nya Testamentet”.

3. Vad vi tillskriver de religiösa lärda
Det är viktigt att vi är säkra på vad vi påstår att vissa av de dåtida lärda har sagt eller vad de i nutid säger. Vi måste vara säkra på de regler de ger och inte tillskriva de åsikter de inte har. Misstagen folk gör i detta avseende kan leda till stor förvirring och missförstånd.

4. Vad vi säger om folk i allmänhet
Faktum är att det vanligtvis inte finns någon anledning för oss att säga något om vanliga människor. Vi borde endast tala om folk när det finns ett verkligt behov av att göra så och en stor förmån som förhoppningsvis verkställs. Emellertid, på grund av svagheten i karaktär av idag, har ryktesspridning blivit vardagsmat och folk är alltför angelägna att höra det senaste skvallret för att sedan föra det vidare.

Profeten  varnade oss: “Det är tillräckligt för en person att vara en lögnare om han repeterar allt han hör.” [Sahîh Muslim]

Det finns många sätt en person kan förvissa sig om sanningen om vad han hör, så att han inte talar utan rätt. Några av dessa sätt är följande:

1. Han kan sålla genom att dra nytta av vad han hör från andra till sitt eget syfte, om det finns ett behov hos honom att ha den informationen, och glömma vad han hör om andra när det inte angår honom.

2. Han kan försäkra sig om att bara ta från pålitliga och trovärdiga källor när han inte kan komma åt primärkällor om en sak som angår honom. Pålitligheten hos en person kan inte bestämmas endast av en ytlig observation av hans synliga goda karaktär. Det ligger mer i det än det. Kedjan av återberättarna och vittnesbörden av källan borde vara förvissad om. Förnuftet hos källan och hur balanserad berättelserna är bidrar till vår bedömning om källans säkerhet. De möjliga underliggande intressena och dolda motiv som kan ha inflytande på källans resonemang om ett specifikt ämne måste även det tänkas på.

Ytlig rättfärdighet i sig själv är därför inte tillräcklig. Mâlik sade: “Jag var bland 70 personer i Medina varav en skulle väljas ut för att leda bönen för regn, men jag accepterade inte en hadîth från någon av dem.”

Ibn Abî al-Zinâd hörde sin far säga: “Jag var bland hundra personer i Medina varav alla var personer av integritet. Dock var det inte personer man skulle höra en hadîth från. De hade helt enkelt inte de nödvändiga förutsättningarna.”

De här två lärda talade inte illa om de personer de inte accepterade hadîth från. De hade inte tanke på dessa personers rättskaffenhet eller integritet. Snarare var det så att några av dessa personer var en aning oförsiktiga i accepterandet av vad de hörde från andra. Vissa av de hade för lätt att lita på det de hörde. Vissa av de var en aning för hetsiga – de skulle aldrig ljuga med avsikt, men de berättade deras första och ofta felaktiga intryck av vad de såg. T.ex. om de skulle se en grupp människor på gatan, skulle de ta förgivet att en olycka hade hänt och sedan berätta det till många andra.
Vi måste vara försiktiga, för när vi talar om andra, kan vi orsaka de stor olycka och misär även om det inte är vår mening att göra så.

Sannerligen varnar Allah oss att vad vi säger om andra kan skada dem: “Troende! Om en människa som inte åtnjuter stadgat rykte [för tillförlitlighet] kommer till er med en upplysning, försök då reda ut [vad som är sanning], så att ni inte utan att inse det tillfogar [andra] skada och sedan måste ångra vad ni gjort.” [Sûrah al-Hujurât: 6]

Skribent: Sheikh Salman al-Oadah
Källa:
IslamToday.com

Tags | , , ,

Submit a Comment