De fyra gifterna

Du bör veta att alla handlingar av olydnad är som gift för hjärtat och orsakar dess sjukdom och ruinering. De resulterar i att dess vilja går utanför sin bana, mot den av Allah, så dess sjukdom fäster sig och ökar.  Ibn al-Mubarak sade:

“Jag har sett felaktiga handlingar döda hjärtan, och deras degradation kan leda till att de blir beroende av dem. Att vända sig bort från felaktiga handlingar ger hjärtan liv, att stå emot sitt jag är det bästa för det.”

Vemhelst som bryr sig om sitt hjärtas hälsa och liv, måste förhindra det från att påverkas av sådana gifter, och därefter skydda det genom att undvika nya. Om han tar till sig några av misstag, borde han skynda sig i att ta bort dess effekt genom att falla in i bön och söka förlåtelse från Allah, och dessutom utföra goda handlingar som utplånar hans felaktiga handlingar.

Med de fyra gifterna menar vi:

1) onödigt tal
2) ohämmade blickar
3) för mycket mat
4) och att hålla dåligt sällskap.

Av alla gifter är dessa de mest vidspridda och har den största effekten på hjärtats välmående.

Onödigt tal 
Det är rapporterat i al-Musnad, med auktoritet av Anas, att Profeten  sa:

“Tron hos en tjänare är inte korrekt och hans hjärta är inte korrekt förrän hans tunga är korrekt.”

Detta visar att Profeten  har gjort rengöringen av tron beroende av rengöringen av hjärtat, och rengöringen av hjärtat är beroende av rengöringen av tungan.

At-Tirmidhi berättar i en hadith auktoriserad av Ibn Umar:

“Tala inte överdrivet mycket utan att nämna Allah, därför att sådant överdrivet tal utan nämnande av Allah får hjärtan att hårdna och personen längst bort från Allah är den med ett hårt hjärta.”

Umar Ibn al-Khattab må Allah vara nöjd med honom sade:

“En person som talar för mycket är en person som ofta gör misstag, och en person som ofta gör misstag har ofta felaktiga handlingar. Elden har en prioritet över en sådan frekvent syndare.”

I en hadith berättad under auktoritet av Mu’adh, sade Profeten :

“Skall jag inte tala om för dig hur du kan kontrollera allt det där. Jag sade: ‘Ja, gör det, Oh Allahs budbärare .’ Så han höll sin tunga mellan sina fingrar och sade sedan ‘var restriktiv med denna.’ Jag sade: ‘Oh Allahs Profet , står vi till svars för vad vi säger?’ Han  svarade: ‘Må era mödrar bli berövade av er förlust. Är det något utöver det som tungan sår som kastar människor på deras ansikten (eller så sade han deras näsor) in i elden?'”

Vad som är menat här med “det tungan sår” är straffet för att säga förbjudna saker. En man, genom sina handlingar och ord, sår grödan för antingen gott eller ont. På Domedagen skördar han frukten, de som sår en skörd av goda ord och handlingar erhåller heder och välsignelser, de som sår en skörd av onda ord och handlingar erhåller endast ånger och straff.

En hadith berättad av Abu Huraira säger:

“Vad som mestadels orsakar att människor sänds till Elden är de två öppningarna: munnen och de privata delarna.”

Abu Huraira berättade också att Allahs budbärare  sade:

“Tjänaren uttalar ord, vars konsekvens han inte inser, och för vilka han sänds ner till djupet av elden längre än avståndet mellan öst och väst.”

Samma hadith var återberättad av at-Tirmidhi med några små variationer:

“Tjänaren säger något som han tror är harmlöst, och p.g.a. vilka han kommer slängas in i djupet av Elden till längden av sjuttio hästar.”

Uqba ibn Amir sade: “Jag sade: ‘Oh, Allahs budbärare , vad är vårt bästa sätt för att överleva? Han  sade: ‘Vakta din tunga, låt ditt hem räcka för att skydda ditt privata liv, och gråt över dina felaktiga handlingar.'”

Det har berättats med auktoritet av Sahl ibn Sa’d att Profeten  sade:

“Vemhelst som kan styra över (garantera) vad som är mellan hans käkar och vad som är mellan hans ben, kan jag garantera honom paradiset.”

Det har också relaterats från Abu Huraira, må Allah bara nöjd med honom, att Profeten  sade: “Låt alla som tror på Allah och den Sista Dagen att antingen tala gott eller förbli tyst.”

Då tal antingen kan vara gott i vilket fall det är påbjudet, eller dåligt i vilket fall det är haram (förbjudet). Profeten  sade: “Allt som Adams barn säger går emot dem, utom deras påbjudande av det goda och förbjudande av det onda och åminnelse av Allah, den Upphöjde.” Denna var rapporterad av at-Tirmidhi och Ibn Maja under auktoritet av Umm Habiba, må Allah vara nöjd med henne.

Umar ibn al-Khattab besökte Abu Bakr, må Allah vara nöjd med dem, och såg att han drog i sin tunga med sitt finger. Umar sade: “Stopp, må Allah förlåta dig!” Abu Bakr svarade: “Denna tunga har tagit mig till farliga platser.”

Abdullah ibn Mas’ud sade:

“Vid Allah, vid Honom det inga gudar finns, inget förtjänar ett långt fängelsestraff mer än min tunga.” Han sade också: “Oh, tunga, tala väl och du får belöning, avstå från att säga dåliga saker och du kommer vara säker, i annat fall finner du endast ånger.”

Abu Huraira rapporterade att Ibn al-Abbas har sagt: “En person kommer inte känna större vrede eller ilska för någon del av hans kropp på Domedagen mer än vad han kommer känna över sin tunga, om han inte endast använt den för att säga eller påbjuda gott.”

Al-Hassan sade:

“Vemhelst som inte håller sin tunga kan inte förstå sin dîn (religion).”

Det minst harmfulla av en tungas fel är att tala om vadhelst som inte angår den. Följande hadith av Profeten  är tillräcklig för att indikera det orätta i felet.

“En av meriterna i en persons islam är hans undvikande av sådant som inte angår honom.”

Abu Ubaida berättade att al-Hassan sade:

“Ett av tecknen på att Allah har övergett en av sin tjänare är att Han låter honom uppehållas med saker som inte angår honom.”

Sahl sade:

“Vemhelst som talar om vad som inte angår honom är förövad sanningen.”

Som vi redan nämnt ovan, är detta det minst harmfulla av tungans fel. Det finns mycket värre saker, som baktal, skvaller, obscent och vilseledande tal, hycklande tal, argumenterande, käbbel, sjunga, ljuga, retsamhet, hån and falskhet; och det finns många fler fel som kan påverka en tjänares tunga, ruinera hans hjärta, och orsaka att han förlorar både sin lycka och njutning av detta liv, och hans lycka och belöning i nästa. Allah är Den vi vänder oss till för hjälp.

Ohämmade blickar
Den ohämmade blicken resulterar i att den som tittar blir attraherad av vad han ser, och i efterbilden av det han ser som fastnar i hans hjärta. Detta kan resultera i olika slags fördärv av hjärtat av tjänaren. De följande är ett antal av dem:

Det har berättats att Profeten  en gång sagt ord om dess effekt:

“Blicken är en förgiftad pil från Shaytaan. Vemhelst som sänker blicken för Allah, kommer Han att skänka en uppfriskande sötma som han kommer finna i sitt hjärta den dagen då han möter Honom.”

Shaytaan träder in med blicken, för han förflyttar sig med den, fortare än vinden blåser i en tom plats. Han gör vad som är synligt verka vackrare än det egentligen är, och omvandlar det till en avgud för hjärtat att avguda. Därefter lovar han det falska belöningar, tänder lusten inom det, och underblåser det med ved av förbjudna handlingar, vilka tjänaren inte skulle ha gjort om det inte varit för denna omgjorda bild.

Detta distraherar hjärtat och låter det glömma dess viktigare angelägenheter. Det står mellan det och dem: så hjärtat förlorar sin raka väg, och faller i gropen av lust och okunnighet. Allah, den Upphöjde och Allsmäktige säger:

“Och ha tålamod med dem som morgon och afton anropar sin Herre och söker Hans välbehag och vänd dig inte från dem för att i stället vila ögonen på denna världens pomp och ståt. Och lyssna inte till den vars hjärta Vi har låtit förbli [kallt och] likgiltigt inför tanken på Oss och som [bara] frågar efter det som behagar honom själv. För honom är allt hopp [om räddning] ute.” (18:28)

Den ohämmade blicken orsakar alla tre olyckor. Det har sagts att mellan ögat och hjärtat är en direkt förbindelse: om ögonen är fördärvade, följer hjärtat efter. Det blir som en förkastad hop där all smuts och lort och ruttenhet samlas, så det finns ingen plats för kärlek till Allah. Inklusive allt relaterat till Honom, som medvetenheten att vara i Hans närhet, och känna glädje i Hans närhet – endast det motsatta av dessa saker kan fästa sig i ett sådant hjärta.

Att stirra och ge blickar utan hämning är olydnad enligt Allah:

“Säg till de troende männen att de bör sänka blicken och lägga band på sin sinnlighet; det leder till större renhet i deras liv. Gud är underrättad om vad de gör.” (24:30)

Endast den som följer Allahs beordringar är tillfredställd i denna värld och endast den tjänare som lyder Allah kommer överleva i nästa värld. Mer än så, att låta blicken irra fritt omkring låter hjärtat fyllas med mörker, liksom att sänka blicken täcker den med ljus. Efter den ovannämnda ayah, säger Allah, den Prisade och Upphöjde, i samma surah i Koranen:

“Gud är himlarnas och jorden ljus. Hans ljus kan liknas vid en nisch där en lykta står. Lyktan är [omsluten] av glas och glaset lyser med en stjärnas glans. [Det är en lykta] tänd [med olja] från ett välsignat träd, ett olivträd som varken tillhör öst eller väst, och vars olja nästan lyser utan att eld har rört vid den. Ljus över ljus! Gud leder till Sitt ljus den Han vill och därför framställer Han liknelser för människorna. Gud har kunskap om allt.” (24:35)

När hjärtat är ett ljus, kommer oräkneligt gott till det från alla håll. Om det är mörkt, kommer moln av ondska och dålig påverkan från alla håll för att täcka det. Att låta blicken vandra fritt, gör också hjärtat för blint för att skilja mellan sant och falskt, mellan sunnah och innovation, medan att sänka det för Allah, den Store och Upphöjde, ger den en djuplodande, sann och urskiljande insikt. En rättfärdig man sade en gång:

“Vemhelst som berikar sitt yttre beteende genom att följa sunnah, och gör sin inre själ rik genom begrundande, och för sin blick bort från det som är förbjudet och undviker allt som är tvetydigt, och äter endast av det som är halal – kommer hans inre syn aldrig att vackla.”

Belöning för handlingar kommer efter art. Vemhelst som sänker sin blick från det som Allah har förbjudit kommer Allah att ge hans inre syn överväldigande ljus.

För mycket mat   
Konsumerandet av små mängder mat garanterar ett hjärtas ömhet, ett intellekts styrka, fromhet för jaget, ett försvagande av begären och ett lugnare temperament. Överdrivet ätande för med sig motsatsen av dessa värdefulla kvalitéer.

Al-Miqdam ibn Ma’d Yakrib sade:

“Jag hörde Profeten  säga: ‘Adams son fyller inga bägare mer missnöjda än sina magar. Några få munsbitar skulle vara tillräckligt för att bevara hans styrka. Om han måste fylla den, så borde han låta en tredjedel vara till maten, en tredjedel för hans dryck och låta en tredjedel vara tom för att andas lätt.'”

Överdrivet ätande orsakar många olika slags skador. Det gör att kroppen blir benägen att bli olydig gentemot Allah och gör att dyrkan och tillbedjan kännas ansträngande – sådana onda saker är dåliga i sig själv. En full mage och överdrivet ätande har orsakat många dåliga handlingar och hindrat mycket tillbedjan. Vemhelst som skyddar sig mot det onda i att fullpacka sin mage, har undvikit stor ondska. Det är lättare för shaytaan att kontrollera en person som fyllt sin mage med mat och dryck, varför det ofta har sagts:

“Förhindra shaytaans väg genom att fasta.”

Det har rapporterats att när en grupp av unga män från stammen av israel tillbad, och det blev tid för att bryta fastan, ställde en man sig upp och sade: ” Ät inte för mycket, för då dricker du för mycket, och då sover du för mycket, och då kommer du att förlora för mycket.”

Profeten  och hans följeslagare (må Allah vara nöjd med dem), brukade gå hungriga rätt ofta. Trots att detta ofta var p.g.a. brist på mat, förordar Allah det bästa för Sin budbärare . Det är varför ibn Umar och hans far före honom, trots den mängd mat tillgänglig för dem, formade deras matvanor till dem av Profetens . Det har rapporterats att Aisha (må Allah vara nöjd med henne) sade:

“Från tiden de kom till Medina till hans död åt Muhammads  familj aldrig tillräckligt med bröd gjort av vete tre nätter i rad.”

Ibrahim ibn Adham sade:

“Den som kan kontrollera sin mage är i kontroll över sin dîn och den som kan kontrollera sin hunger är i kontroll av gott beteende. Olydnad gentemot Allah är närmast den person som är mätt med full mage och längst bort från en person som är hungrig.”

Hålla dåligt sällskap

Icke nödvändigt sällskap är en kronisk sjukdom som orsakar stor skada. Hur ofta har inte fel sällskap och beblandning berövat folk från Allahs generositet, grott split i deras hjärtan som t.o.m. passager av tid – även om de skulle vara så långa att berg försvann – inte kan lösa.

Genom att ha sådant sällskap kan man finna fästen till förlust, både i detta liv och i det nästa. En tjänare borde berikas från sitt sällskap. För att det ska ske borde han dela in folket i fyra kategorier, och vara aktsam för att inte bland ihop dem, för så fort en av dem blandas med den andra, kan ondska finna sin väg in till honom.

Den första kategorin är de människor vars sällskap är som mat, det är oumbärligt – natt som dag. När en tjänare väl tagit vad han behöver från dem låter han dem vara för att sedan gå tillbaka osv. Detta är människor med kunskap om Allah, om Hans beordringar, om det beräknande av Hans fiender, och om hjärtats sjukdomar och botemedel – som önskar det goda för Allahs skull, Hans profet  och Hans tjänare. Att umgås med en sådan person är en bedrift i sig.

Den andra kategorin är de personer vars sällskap är som medicin. De är endast önskade när en sjukdom inträffar. När du är frisk har du inget behov av dem. Hursomhelst är ett beblandande av dem ibland nödvändigt för ditt leverne, yrke, konsultation osv. När du väl fått vad du vill från dem, borde beblandning med dem undvikas.

Den tredje kategorin är de människor vars sällskap är skadligt. Beblandning med denna slags person är som en sjukdom, i alla dess variationer, grader, styrkor och svagheter. Associerande med någon av dem är som en kronisk obotlig sjukdom. Du kommer aldrig att dra nytta vare sig i detta liv eller nästa om du håller sällskap med dem, och du kommer säkerligen förlora antingen eller både din dîn och ditt leverne, p.g.a. dem. Om deras sällskap har fått fäste hos dig och blivit etablerat blir det en dödlig, skrämmande sjukdom.

Bland de människorna är de som varken talar gott som du kan ha nytta av eller lyssnar till dig så att de kan dra nytta av dig. De känner inte deras själar och sätter därför de själva där de hör hemma. Om de talar, faller deras ord på lyssnarnas hjärtan som slagen av en piska, medan de hela tiden är full av beundran för deras egna ord.

De skapar oro för dem i deras sällskap medan de tror att de är den söta doften av sällskapet. Om de är tysta är de tyngre än en massiv kvarnsten – för tung för att bära eller ens dras över golvet.

Allt som allt, beblandning med någon som är dålig för själen kommer inte hålla, även om det är oundvikligt. Det kan bli en av de mest oroande aspekterna ur en tjänares liv, att han plågas av en sådan person, med vilken det kan bli nödvändigt att umgås med. I ett sådant förhållande borde tjänaren haka sig fast till gott uppförande, endast presentera sig med sin yttre skepnad, medan han gömmer sin inre själ, medan Allah hjälper honom för att hitta en utväg från sin olycka och medlen att fly från en sådan situation.

Den fjärde kategorin är de människor vars sällskap är en undergång i sig. Det är som att ta gift. Dess offer finner antingen ett motgift eller går under. Många människor tillhör denna kategori. Det är människor av religiös innovation och vilseledning, de som undviker Profetens  sunnah, och tar till sig andra trosföreställningar. De kallar vad som är sunnah bid’a (innovation) och tvärtom. En man med något intellekt borde inte sitta i deras sällskap eller beblandas med dem. Resultatet av att göra så blir antingen döden av hans hjärta eller i bästa fall blir det allvarligt sjukt.

Vad ger hjärtat liv och näring  
Du borde veta att handlingar av lydnad är nödvändiga för välmående av en tjänares hjärta, precis på samma sätt som mat och dryck är till kroppen. Alla felaktiga handlingar är detsamma som giftig mat och dryck, och oundvikligen skadar hjärtat. Tjänaren känner ett behov av att tjäna sin Herre, Upphöjd och Ärad är Han, för naturligen är han i konstant behov av Hans hjälp och assistans. För att behålla välbevarandet av hans kropp följer tjänaren en strikt diet. Han äter ordentligt och konstant av god mat i regelbundna intervaller och är snabb med att frigöra sin mage från skadliga inslag om han råkar äta dålig mat av misstag.

Välbefinnandet av tjänarens hjärta är dock mycket viktigare än hans kropp, för medan välbefinnandet av hans kropp får honom att leva ett liv fri från sjukdom i denna värld, försäkrar hjärtat honom både ett lyckosamt liv i detta och evig lycka i det nästa.

På samma sätt, medan döden skär bort tjänaren från denna värld, orsakar hjärtats död en evig ångest. En rättfärdig man sade en gång:

“Vad konstigt, hur vissa människor sörjer för någon vars kropp dött, men aldrig sörjer den vars hjärta dött – och ändå är hjärtats död mycket allvarligare.”

Akter av tillbedjan är oersättliga för hjärtats välbefinnande. Det är nödvändigt att nämna följande akter av tillbedjan här, då dem är väldigt nödvändiga och essentiella för tjänarens hjärta:

Dhikr av Allah, recitation av koranen, att söka Allahs förlåtelse, göra du’a, åkalla Allahs välsignelser och fred över profeten, och att be under natten.

Tags | blickar, Ibn al-Mubarak, mat, sällskap, tal