Han älskar Allah och Hans sändebud

Det fanns en man vid namnet Abd Allah som älskade Allah och hans Profet  så mycket att Profeten  var tvungen att förkunna om honom: “Sannerligen, så älskar han Allah och hans sändebud ” [Sahîh al-Bukhârî (6282)].

Denna man kallad Abd Allah älskade Profeten  så mycket att han med lust och glädje presenterade Profeten med försiktighet och finkänslighet till vem som än kom till Medina. Om det anlände köpmän i karavan med smör eller honung, brukade han ta det från köpmannen för att ge som present till Profeten . Senare, när köpmannen krävde pengar, tog den här mannen, Abd Allah, köpmannen till Profeten  och sa: “Ge den här mannen sitt pris.” Profeten  sade till mannen: “Gav du mig inte detta som en gåva?” Abd Allah sade då: “Ja, oh du sändebud från Allah , likväl har jag inte råd.” Båda två började skratta och Profeten  gav köpmannen hans pengar. Det var denna slags varma och nära relation mellan Profeten (frid vare över honom) och Abd Allah. Det återstår att nämna; Abd Allah var en alkoholist. Han brukade bli så berusad att han hämtades vacklande över gatorna innan Profeten  dömde honom för offentlig berusning, och varje gång, så ordnade Profeten  att det föreskrivna straffet skulle genomföras. Det här var en vanlig händelse. Efter att Abd Allah ytterligare en gång lämnade en av dessa alltför mångtaliga händelser så förklarade en av följeslagarna: “Oh Allah förbanna honom! Ofta uppbådar han detta!” Profeten  tillrättavisade följeslagaren och sade: “Förbanna honom icke, för jag svär vid Allah, om du bara visste hur mycket han älskade Allah och hans sändebud.” [Sahîh al-Bukhârî (6282)] Han tillade sedan: “Hjälp inte Satan mot din broder”.

Vi kan lära oss mycket genom att titta på Profetens  attityd. För det första bör vi reflektera över hur Profetens  varma och tillgivna relation var till denna följeslagare trots hans skamfulla fel. Även om Profeten  var den han var så hindrade det inte honom från att vara Abd Allahs nära vän och ha roligt med honom. Detta visar att i det samhälle som Profeten  föreställde sig var inte folket åtskilda, det fanns inte en uppdelning bland syndare och fromma, med det sociala samspelet som utestängdes mellan de två grupperna.

Snarare, var det ett enhetligt och inkluderat samhälle, där varje person kunde vara på olika nivåer av fromhet. Somliga var på förgrunden till rättfärdighet, andra var lagom fromma, medan andra var benägna att falla i synd. Dock levde ingen reserverad från samhället, inte heller undveks någon. Alla fortsatte att vara en del av samhället. Denna allomfattning innebar att då några människor ur samhället gjorde fel, så blev effekten av deras misstag begränsat och kortlivat. Ingen var marginaliserad och därför fanns ingen möjlighet för syndighet att växa på samhällets “kanter”. När någon gjorde ett misstag var det ingen brist på broderligt stöd från de andra i samhället som var villiga att ge en hjälpande hand för att den personen skulle hamna på sina fötter igen.

En annan lärdom från Profetens  beteende visar oss är hur viktigt det är att vidhålla en positiv utsikt. Trots det faktum att Abd Allah vanligtvist tillkallades till Profeten  vid offentlig berusning, lät Profeten  allas uppmärksamhet luta mot de bra kvalitéerna som Abd Allah hade. Att han älskade Allah och hans sändebud . Ty, när vi tänker oss denna särskilda kvalité, så inser vi att det inte var någon specifik kvalité just för Abd Allah, utan en gemensam nämnare för alla troende. Ändå så valde Profeten  att prisa Abd Allah av denna anledning. Genom att Profeten  gjorde så kunde han odla, uppmuntra och stärka den kvalitén hos alla. Han påminde de även att om någon felar så är den personens tro och kärlek till Allah fortfarande hel. Vi kan tänka oss hur Abd Allah kände sig då Profeten  sade detta om honom. Han måste tvivelaktigt känt en väldig ära att Allahs sändebud  förklara detta om honom. Det hjälpte honom att besegra sin dåliga vana och gav honom hopp, genom bekräftelsen att hans levnadstillstånd inte var permanent fördärvad av misstagen. Det var Profetens  sätt att frambringa de goda kvalitéerna hos dessa som felat och syndat.

Vi glömmer ibland detta och ser på förflutet syndande som ett ogenomträngligt hinder i framtida gott. En person som utför en skamlig handling är aldrig tillåten att låta det förglömmas, men är istället ofta ihågkommen endast för denna handling. Vi måste inse att detta hjälper Satan att få den en gång syndare, att synda igen. Genom Profetens  försök till motsatt effekt, inspirerar det till kyskhet. När man då minns Abd Allahs upprepade berusning, visar han upp hur människan besitter den väldiga förmågan av kärlek till Allah och Hans sändebud . Slutligen, Abd Allah hade gjort något som uppenbarligen var fel. Det finns inget tvivel om att Abd Allah hade begått en synd. Att hälla i sig berusningsdryck är en stor synd, och Profeten  hade ofta förbannat vinet. I all fall, efter att Profeten  hade den föreskrivna meningen av Abd Allahs berusning, så sökte han inte något ytterligare mot honom. Han såg något ytterligare tillsägelser som kunde hjälpa Satan mot denna man. Istället så vände han allas uppmärksamhet till hans fördelar som ersätter hans brister. Detta bör ge oss ett uppehåll, när vi överväger hur hårt vi ibland beter oss i våra oenigheter med andra, vars överträdelse är betydligt mindre allvarlig och självklara än Abd Allahs var. Ibland är det endast vår åsikt att någon har gjort något fel, då “felet” i sig kan ses på annorlunda från olika människors synvinklar, men vi tvekar inte med att rasa mot våra motståndare med allt i vårt språkliga vapenförråd. Hur långt är inte detta från Profetens  exempel, då han stod inför den människa som begick uppenbar synd och ändå fann det bättre att tala gott om honom. Han behöll sin goda relation med honom trots hans brister. Profetens  beteende med Abd Allah är ett utmärkt exempel för oss, full med värdefulla lektioner, inte bara i den mån om hur vi bör behandla varandra, men även hur samhället kan främja sociala band som är starkare, friskare och uppfostrande band, vilka kan tjäna människor att avråda att falla för synd.

Dr. `Abd al-Wahhâb al-Turayrî

Tags | alkohol, berusning, förlåtelse, överseende