Muslimska kvinnor i historien

Umm al-Muqtadir-billah
Hon styrde regeringsangelägenheter i början av 300-talet H. (efter Hijrah) på grund av sin sons inkompetens, den abbasidiska kalifen al-Muqtadir-Billah. Hon satte upp en domstol i ett offentligt torg i Bagdad som var ämnad att ta hand om folks krav och mål en gång i veckan. Hon placerade en av hennes hovkvinnor som domare. Människor chockades och ingen kom till henne under första dagen. Andra dagen tog hovkvinnan med sig den kända domaren Abdul Hassan så att offentligheten skulle veta att där fanns lärt/vetenskapigt samtycke. Eftersom många förorättade drog nytta av denna ökade tillgång till rättvisa, kom människor snart över sin motvilja till idén.

Ungefär 14 år senare bildade militärens officerare motstånd mot det kvinnliga inflytandet i regeringen och iscensatte en kupp. Efter ett misslyckat försök dödade de Muqtadir i en andra kupp år 320 H. Hans mor, som blev sjuk av chocken, fängslades. Den nye kalifen, al-Qahir, gjorde anspråk på all hennes rikedom och torterade henne brutalt. Han försökte sedan tvinga henne att upplösa alla hennes awqaf (kredit, depositioner) och gav hans agent i uppgift att sälja dem. Hon svarade: “Jag grundade dessa awqaf för välgörenhetens skull och för närheten till Mekka och Medinas skull, för de svaga och fattiga, och jag ska inte godkänna deras upplösning och försäljning.” al-Qahir upplöste och sålde dem ändå (utan formaliteten av hennes godkännande). År 321 H. försämrades Umm al-Muqtadirs tillstånd på grund av tortyren. En framträdande stadsbo som hade varit anhängare till hennes son tog hand om och vårdade henne i sin egen mors hus. Hon dog samma år och begravdes i den begravningsplats som hon hade grundat i Al-Rusafa (en strand till Tigris).

Källa: Umar Kahhala, A’lam al-Nisa

Kvinnan som tog Aqabah-löftet
En historisk händelse var när Yathribs/Medinas ledare kom till Profeten  i Mecka, där han och följeslagarna förföljdes, och lovade honom lojalitet. De sände först en liten grupp men det är den senare större gruppen som är mest känd; båda löftena skedde under mörkrets skydd, utan Mecka-ledarnas kännedom.

Både första och andra Aqabah-löftet har politisk såväl som andlig innebörd. Detta eftersom de som tog löftet inte bara kungjorde sin tro i islam, utan lovade även politisk stöd och, om så skulle behövas, militärt skydd till Profeten . Nedan följer det relevanta avsnittet från ett kompendium om följeslagarna av Ibn Hajar al Asqalani, “Al I saba fi Tamyiz al Sahaba”.

Naseeba (ofta kallad Nusaiba) bint Ka’b bin ’Amr al Ansariya al Najjariya Um Amara – är lika känd genom sin kunya Um Amara som hon är genom sitt namn. Ibn Ishaq nämner (berättelser från flera källor) att “i det andra Aqabah-löftet deltog 62 män från Bani Khazraj (stammen i Medina) och två kvinnor…” De två kvinnorna var Naseeba och hennes syster, döttrar till Ka’b och från Bani Mazin bin al-Najjar-familjen. Naseeba hade med sig sin man, Zaid bin ‘Asim samt deras son, Habib – som senare dödades av Musailama [en som påstod sig vara profet efter Muhammeds  död]. Hon hade också en annan son, Abdullah, som senare återberättade en hadith om wudu.

När hon fick reda på att Musailama hade dödat hennes son Habib, svor hon en ed till Gud att hon antingen skulle döda Musailama eller dö försökande och hon deltog i striden i slaget vid Yamamah (förklarade krig mot Musailama). Hon fick tolv sår i det slaget och förlorade sin ena hand. [Musailama dödades i det slaget.] Hon deltog också i striden vid Uhud (mycket tidigare) och var även med i Ridwanlöftet.

Busra bint Uzwan
Abu Hurairah jobbade för henne och de gifte sig senare. Hon var syster till Utbah bin Uzwan al-Mazini, den kända följeslagaren, guvernören i Basra (Irak). Abu Hurairas berättelse är sann enligt denna författare; hon anlitade honom och han var anställd hos henne under Profetens  tid. Hon gifte sig med honom senare, efter att Marwan efterträdde honom [som administratör] i Medina.

Källa: Al Isaba fi Tamyiz al Sahaba, by Ibn Hajar al Asqalani, ca. 1500 e.Kr.

Jamila bint Thabit bin Abi al-Aflah
Jamila bint Thabit bin Abi al-Aflah var syster till Asim, Umar b. al Khattabs fru och kallades också för Um Asim. Hennes namn var tidigare ‘Assiya (vilket betyder “omedgörlig”) och Profeten ändrade det till Jamila (“vacker”). Efter att hon omfamnade islam gick hon till Umar och sade: “Jag hatar mitt namn – ge mig ett annat namn.” Han sade: “Du är vacker (jamila).” Hon blev arg och började gå igenom olika namn men hittade inget annat än hennes mors. Så hon gick till Profeten  och sade: “Åh Allahs sändebud, jag hatar mitt namn.” Han sade: “Du är vacker (jamila).” Hon blev även denna gång arg och sade: “Det är vad Umar sade!” Profeten  sade: “Vet du inte att Umar har Allah på tungan och i hjärtat?”

Hon gifte sig med Umar sjunde året H. Efter att de skilde sig gifte hon sig med Yazid bin Harithah, med vilken hon fick en son, Abdulrahman. Ibn Sa’d nämner i hans Tabaqat att hon var bland de kvinnor som tog Bay’ah (Löftet) till Profeten .

Al-Islaba fi  Asma al-Sahaba by Ibn Hajar al-Asqalani (ca. 1500-talet)

Azdah bint al-Harith bin Kaldah
Maisans folk (en dal med många små städer mellan Basra och Wasit i Irak) hade samlat ihop en armé mot muslimerna. Mughirah bin Shu’bah tog den muslimska armén och begav sig ut för att vänta på dem vid Al-Murghab (en flod) men fienden visade sig inte med detsamma. Azdah, som var med kvinnorna vid muslimernas basläger sade: “Våra män är upptagna i striden med fienden och jag känner mig inte säker på att fienden inte vänder tillbaka mot oss istället och vi har ingen här som kan hindra dem. Jag fruktar även att fienden är för många för muslimerna och att de besegrar dem. Om vi går ut kommer vi att vara trygga från vad vi befarar och hedningarna kommer att tro att vi är förstärkning som kommit för att hjälpa muslimerna och detta kommer att krossa dem.”

Hon gjorde upp en strategi och kvinnorna gick med på vad hon planerade. Hon gjorde en fana av sin khimar (slöja) och resten av kvinnorna gjorde detsamma och marscherade iväg, med henne längst fram, ropande på dikter om seger för islam.

De nådde slagfältet där hedningarna och muslimerna slogs. När hedningarna såg fanorna trodde de att muslimerna förstärktes med trupper så de retirerade och muslimerna jagade ut dem. Muslimerna vann det området.

Översatt och förkortad version av Umar Kahhalas “A’lam al Nisa”, vol. 1.

Al-Shifaa bint Abdallah al Qurashiyah al Adawiyah
Följeslagerskan al-Shifaa bint Abdallah al Qurashiyah al Adawiyah var en av sin tids visa kvinnor. Hon var bildad i en obildad tid; hon var skicklig i medicin, involverad i statsförvaltning och hade en stark närvaro i den tidiga muslimska historien. al-Shifaa omfamnade islam innan Hijra och var en av de första att emigrera från Mecka till Medina. Hon gav Profeten  löftet, Bay’ah, om lojalitet inför vittnen när det fortfarande var en farlig sak att göra. Hennes riktiga namn kan ha varit Laila. al-Shifaa är en titel som har sitt ursprung i hennes yrke som medicinkvinna; det betyder “läkande”.

Innan islams ankomst brukade hon sköta förebyggande behandlingar för myrstick. Efter Hijra närmade hon sig Profeten  och sade: ” Åh Allahs sändebud , jag brukade göra förebyggande medicin för myrstick under Jahiliyya och jag vill visa dig det.” Han sade: “Visa det.” al-Shifaa sade: “Så jag visade det för honom och han sade ‘[fortsätt] göra detta och lär Hafsa [en fru till Profeten] det.'”. I en annan version sade han: “Varför lär du inte henne [Hafsa] den förebyggande behandlingen mot myrstick, såsom du lärde henne hur man skriver?” Hon lärde uppenbarligen Hafsa, och förmodligen också andra, hur man skriver – på personlig begäran från Profeten .

Profeten  brukade besöka henne så ofta att hon lade undan en matta och izar, något att täcka sig med, för hans eget bruk när han tog sin siesta där. Hon behöll dessa minnessaker ända tills hon dog – hennes barn tog då över dem.

Profetens  uppskattning av hennes sällskap influerade kaliferna. Som kalif brukade Umar ta hänsyn till hennes åsikt. Umars respekt för al-Shifaas kompetens, karaktär och omdöme ledde till att han utnämnde henne till ämbetskvinna, wali, över torgets förvaltning. Detta gör henne möjligen till den första muslimska kvinna att inneha en ämbetsposition i statsförvaltningen.

al-Shifaa återberättar ett stort antal hadither. Många följeslagare återberättar hadither på hennes auktoritet, inklusive Hafsa. Med sin kraftfulla karaktär, inflytelserika råd och flera professionella skickligheter, måste al-Shifaa bint Abdullah ha varit en viktig figur i det muslimska samhället, förmodligen ett hushållsnamn.

Um Aban bint Utbah
Hon reste till Syrien och bevittnade dess väg till islam tillsammas med sin bror Abu Hashem och sin man Aban bin Sa’eed. Hon blev änka under Ajnadain-slaget. Det sägs att paret bara var ihop i två nätter innan hon blev änka. En annan version menar att hennes make som blev dödad var Yazid bin Abu Sufyan.

Senare friade Umar till henne men hon tackade nej. När hon frågades om orsaken, sade hon: “När han stiger in, stiger han in barskt och när han stiger ut, stiger han ut barskt. Han är för upptagen med Livet efter detta för att ha tid med världsliga ting, som om han stirrade sin Herre i ögat.” Enligt en annan version sade hon: “Han stiger in med rynkad panna och stiger ut med rynkad panna. Hans dörrar är stängda och han ger lite.”

Sedan friade Zubair bin al-Awwam till henne och hon tackade nej även till honom. Som orsak sade hon: “En fru får ingenting från honom förutom sysslor och jobb för att säkra hans behov. Och han säger ‘jag gjorde si’ och ‘jag gjorde så’ och ‘jag är si’ och ‘jag är så’.” Nästa friare var Ali men hon sade än en gång nej eftersom hon ansåg att kvinnor inte hade någon tur när de var med honom [utdrag].

Men när Talhah friade till henne sade hon: “Gift dig gärna med mig”. När folk frågade varför hon gick med på det svarade hon: “Jag känner sannerligen till hans moraliska karaktär. När han stiger in, gör han det skrattande och när han stiger ut gör han det med ett leende. När han frågas om något, ger han. När jag drar mig tillbaka, frågar han om orsaken; när jag jobbar, tackar han mig; och när jag felar, förlåter han mig.” Ali besökte dem en gång i deras hem och bad Talhah om att få prata med Um Aban. Han sade sedan till henne: “Assalamu alaiki, åh kvinna som är sig själv kär.” Hon svarade: “Alaik assalam.” Han sade: “De troendes ledare, muslimernas överhuvud, friade till dig och du avböjde.” Hon sade: “Precis”. “Och jag friade till dig och jag är från Profeten  och du tackade nej till mig.” Hon svarade än en gång: “Precis”. Enligt en annan källa lade Ali till: “Du sade nej till alla dem som du sade nej till och gifte dig med denna son till dottern av al-Hadrami.” Hon sade: “Påbud och öde”. Ali svarade: “Vet du, du gifte dig med den av oss som har det vackraste ansiktet, den mest generöse och den som visar mest godhet till sin familj”.

Källa: Umar, Kahhala, Alam al Nisa, Vol.1. s.21.

Aaminah bint al Arqam
Abu Sa’ib al Makhzumi berättar på auktoritet av sin mormor Aaminah bint al Arqam att Profeten  namngav en brunn i Al-Aqiqs center efter henne. Den blev känd som Aaminahs brunn och hon blev välsignad genom den. Hon var en av dem som gjorde Hijra.

Tags | feminism, förebilder, Medina, strid